Från Anna-Lena Vikström till Max Tegmark
Denna påsk har jag sträckläst Anna-Lena Vikströms "Hon som ser" och Wallace D Wattles bok "Vetenskapen om att bli rik" (en bok som jag verkligen behöver!). Jag råkade också se ett TV-avsnitt där Max Tegmark pratade om sin bok "Vårt matematiska universum". Just dessa är tre av mina fyra nyinköpta böcker! I dag har jag börjat på "universum".
Tegmark berättar hur han fått kritik av Stuart Hameroff (ni vet professorn som håller i Toward a Science of Consciousness konferenserna, som jag varit med på varje år sedan 2007, vartannat år är de i Tucson och vartannat år någon annan stans i världen). De hade dock träffats över en lunch i New York och kommit överens om att de var överens om allt utom vad allting betydde för medvetandet. Numera är Tegmark en av föreläsarna på konferenserna.
Anna-Lena Vikström är född i Norrland och vill berätta för oss andra hur det varit, innan det faller i den stora glömskan. Om människor som kunde stämma blod och hur norrlänningarna kände saker på sig, när någon skulle komma hem osv., precis som en del hundar och mina katter gjorde. När jag skulle komma hem satt de i fönstret och väntade…
Anna-Lena har telefontid där hon svarar på var borttappade saker finns. Hon berättar att hon kan flytta sitt medvetande till en plats där föremålet finns, om ut-ur-kroppen upplevelser och sådant. Om hur hon trodde att alla hade samma förmågor och hur överraskad hon blev över att det bara var hon.
Ja, var finns egentligen medvetandet? Är det i microtubulerna i hjärnan, som Stuart Hameroff tror? Eller är det i DNA:t som min medförfattare i "Mysteries of Consciousness" John K Grandy och jag själv lutat åt eller är det universiellt och har vår hjärna som en mottagare, för att sedan gå vidare.
Jag tänker på vad Emmanuel Swedenborg (1668 - 1772) sade "Att människan efter döden är i besittning av alla sina sinnen och varje minne, tanke och känsla hon åtnjöt i världen och att hon inte lämnar någonting kvar utom sin jordiska kropp". (Det finns på omslaget till "Det finns ingen död"). Allt medan vårsolen skiner, blåsipporna blommar och bofinken kvittar. (Barn och barnbarn är numera för stora för påskbrev).
Tegmark berättar hur han fått kritik av Stuart Hameroff (ni vet professorn som håller i Toward a Science of Consciousness konferenserna, som jag varit med på varje år sedan 2007, vartannat år är de i Tucson och vartannat år någon annan stans i världen). De hade dock träffats över en lunch i New York och kommit överens om att de var överens om allt utom vad allting betydde för medvetandet. Numera är Tegmark en av föreläsarna på konferenserna.
Anna-Lena Vikström är född i Norrland och vill berätta för oss andra hur det varit, innan det faller i den stora glömskan. Om människor som kunde stämma blod och hur norrlänningarna kände saker på sig, när någon skulle komma hem osv., precis som en del hundar och mina katter gjorde. När jag skulle komma hem satt de i fönstret och väntade…
Anna-Lena har telefontid där hon svarar på var borttappade saker finns. Hon berättar att hon kan flytta sitt medvetande till en plats där föremålet finns, om ut-ur-kroppen upplevelser och sådant. Om hur hon trodde att alla hade samma förmågor och hur överraskad hon blev över att det bara var hon.
Ja, var finns egentligen medvetandet? Är det i microtubulerna i hjärnan, som Stuart Hameroff tror? Eller är det i DNA:t som min medförfattare i "Mysteries of Consciousness" John K Grandy och jag själv lutat åt eller är det universiellt och har vår hjärna som en mottagare, för att sedan gå vidare.
Jag tänker på vad Emmanuel Swedenborg (1668 - 1772) sade "Att människan efter döden är i besittning av alla sina sinnen och varje minne, tanke och känsla hon åtnjöt i världen och att hon inte lämnar någonting kvar utom sin jordiska kropp". (Det finns på omslaget till "Det finns ingen död"). Allt medan vårsolen skiner, blåsipporna blommar och bofinken kvittar. (Barn och barnbarn är numera för stora för påskbrev).
Kommentarer
Trackback
