Skojaren i bankomaten
Ett kraftigt ljussken lyste upp himlen! (Javisst ja, det fanns ju något som hette sol). Men det blev kortvarigt, nu är det lika grått igen. Egentligen har jag inte så mycket emot det milda vädret, jag är liksom ingen vintermänniska och blir det solsken blir det högtryck och kallt vid den här årstiden. Nu tar det ju på vintern, veckorna bara rusar iväg.
Det hindrar ju inte att man kan tänka sol. Som efter konferensen i San Jose när jag åkte tåg tillbaka till San Francisco, genom Silicon Valley… Väl framme gick jag för att ta en taxi till hotellet, jag frågade tjejen i kiosken. - Buss 45, rekommenderade hon. För 65 cent fick jag åka hela vägen till hotellet.
Förresten, i Silicon Valley syns det ju hur bottenplattorna går hop och bildar San Andreas förkastningen, men på de flesta ställen är det överbyggt… Hm… det är ju inte frågan det kommer en jordbävning utan frågan är när den kommer.
Nästa dag gick jag uppför kullarna och nedför desamma till Ferry Building, där Market Street slutar, köpte litet handgjorda smycken och gick in i Ferry Building där jag passade på att ta ut litet pengar, trodde jag. Det var bara det att när jag skulle ta pengarna drogs de in i apparaten igen!
Vad gör man????? En förbipasserande dam skulle hjälpa mig att ringa, men det var samma sak som hemma i Sverige, alltså väntan, väntan och åter väntan. Till slut skulle det ordna sig, så jag fick ta över. Nej, de kunde inget göra, men jag kunde gå till Bank of Amerika.
Väl framme där kunde man inget göra. Jo, jag fick telefonnumret till Nordea, men det fanns ju inget Nordea i San Francisco utan i New York. Ringer dit, men de kunde inget göra…
Telefonkostnaden sedan blir väl förmodligen större än de 200 dollar som apparaten tog…
Tänk vad en sådan bagatell kan förstöra ens goda humör!
Det hindrar ju inte att man kan tänka sol. Som efter konferensen i San Jose när jag åkte tåg tillbaka till San Francisco, genom Silicon Valley… Väl framme gick jag för att ta en taxi till hotellet, jag frågade tjejen i kiosken. - Buss 45, rekommenderade hon. För 65 cent fick jag åka hela vägen till hotellet.
Förresten, i Silicon Valley syns det ju hur bottenplattorna går hop och bildar San Andreas förkastningen, men på de flesta ställen är det överbyggt… Hm… det är ju inte frågan det kommer en jordbävning utan frågan är när den kommer.
Nästa dag gick jag uppför kullarna och nedför desamma till Ferry Building, där Market Street slutar, köpte litet handgjorda smycken och gick in i Ferry Building där jag passade på att ta ut litet pengar, trodde jag. Det var bara det att när jag skulle ta pengarna drogs de in i apparaten igen!
Vad gör man????? En förbipasserande dam skulle hjälpa mig att ringa, men det var samma sak som hemma i Sverige, alltså väntan, väntan och åter väntan. Till slut skulle det ordna sig, så jag fick ta över. Nej, de kunde inget göra, men jag kunde gå till Bank of Amerika.
Väl framme där kunde man inget göra. Jo, jag fick telefonnumret till Nordea, men det fanns ju inget Nordea i San Francisco utan i New York. Ringer dit, men de kunde inget göra…
Telefonkostnaden sedan blir väl förmodligen större än de 200 dollar som apparaten tog…
Tänk vad en sådan bagatell kan förstöra ens goda humör!
Kommentarer
Trackback
