Mördarstövlarna på!
Solen lyser med sin frånvaro och regnet strilar ned. Men det är välbehövligt, åtminstone här där regnskurarna undvikit oss tidigare. Och det är fortfarande inte mer än 15 mm i regnmätaren.
Det är nog dags att ta på sig mördarstövlarna, ja helst även plasthandskar och ett tomt mjölkpaket att plocka mördarsniglar i. Det är med andra ord snigeldags! Mördarsniglarna kommer fram så fort det kommit några regndroppar och mitt hemska uppdrag är att mörda dem, alternativt direkt genom ett välriktat stöveltramp eller också genom kremering i mjölkpaketet eller en plastpåse.
De har varit här i två år nu, första året regnade det och då var de många. Sedan blev det en rejäl vinter och en torr sommar i fjol, då blev de färre. Det har inte varit så många i år heller och sedan är de ju små. Litet dåligt samvete får jag ändå av att vara mördare. De små liven vill ju inget hellre än att överleva, ja de äter till och med upp sina dödade släktingar…
Men spansk skogssnigel är ju inget som hör hemma här hos oss och så äter de upp bär och grönsaker…
Men regnar det slipper jag springa… Jag är ju lat också! I förrgår tog jag min mila-tripp på kvällen. Gamla bilar går bättre på kvällen när luften är syremättad och gamla käringar springer också lättare då. Men det var så många vackra blommor vid vägkanten. Prästkragar, vit- och rödklöver, vitmåra, käringtand, några lupiner var kvar, åkervädd, vicker, brudborste, daggkåpa, jungfru Marie nycklar, ett fält av blommande linnea i skogen sista biten. Och så var det många vita nattvioler, som jag bara måste lägga mig ned för att känna doften av. Smultron var det också, men dem lyckades jag avstå ifrån. Jag skulle ju springa!
I morgon är jag bjuden på en resa. Vi hade i alla fall inte tur med vädret!
Det är nog dags att ta på sig mördarstövlarna, ja helst även plasthandskar och ett tomt mjölkpaket att plocka mördarsniglar i. Det är med andra ord snigeldags! Mördarsniglarna kommer fram så fort det kommit några regndroppar och mitt hemska uppdrag är att mörda dem, alternativt direkt genom ett välriktat stöveltramp eller också genom kremering i mjölkpaketet eller en plastpåse.
De har varit här i två år nu, första året regnade det och då var de många. Sedan blev det en rejäl vinter och en torr sommar i fjol, då blev de färre. Det har inte varit så många i år heller och sedan är de ju små. Litet dåligt samvete får jag ändå av att vara mördare. De små liven vill ju inget hellre än att överleva, ja de äter till och med upp sina dödade släktingar…
Men spansk skogssnigel är ju inget som hör hemma här hos oss och så äter de upp bär och grönsaker…
Men regnar det slipper jag springa… Jag är ju lat också! I förrgår tog jag min mila-tripp på kvällen. Gamla bilar går bättre på kvällen när luften är syremättad och gamla käringar springer också lättare då. Men det var så många vackra blommor vid vägkanten. Prästkragar, vit- och rödklöver, vitmåra, käringtand, några lupiner var kvar, åkervädd, vicker, brudborste, daggkåpa, jungfru Marie nycklar, ett fält av blommande linnea i skogen sista biten. Och så var det många vita nattvioler, som jag bara måste lägga mig ned för att känna doften av. Smultron var det också, men dem lyckades jag avstå ifrån. Jag skulle ju springa!
I morgon är jag bjuden på en resa. Vi hade i alla fall inte tur med vädret!
Kommentarer
Trackback
