Mördarstövlarna på!
Solen lyser med sin frånvaro och regnet strilar ned. Men det är välbehövligt, åtminstone här där regnskurarna undvikit oss tidigare. Och det är fortfarande inte mer än 15 mm i regnmätaren.
Det är nog dags att ta på sig mördarstövlarna, ja helst även plasthandskar och ett tomt mjölkpaket att plocka mördarsniglar i. Det är med andra ord snigeldags! Mördarsniglarna kommer fram så fort det kommit några regndroppar och mitt hemska uppdrag är att mörda dem, alternativt direkt genom ett välriktat stöveltramp eller också genom kremering i mjölkpaketet eller en plastpåse.
De har varit här i två år nu, första året regnade det och då var de många. Sedan blev det en rejäl vinter och en torr sommar i fjol, då blev de färre. Det har inte varit så många i år heller och sedan är de ju små. Litet dåligt samvete får jag ändå av att vara mördare. De små liven vill ju inget hellre än att överleva, ja de äter till och med upp sina dödade släktingar…
Men spansk skogssnigel är ju inget som hör hemma här hos oss och så äter de upp bär och grönsaker…
Men regnar det slipper jag springa… Jag är ju lat också! I förrgår tog jag min mila-tripp på kvällen. Gamla bilar går bättre på kvällen när luften är syremättad och gamla käringar springer också lättare då. Men det var så många vackra blommor vid vägkanten. Prästkragar, vit- och rödklöver, vitmåra, käringtand, några lupiner var kvar, åkervädd, vicker, brudborste, daggkåpa, jungfru Marie nycklar, ett fält av blommande linnea i skogen sista biten. Och så var det många vita nattvioler, som jag bara måste lägga mig ned för att känna doften av. Smultron var det också, men dem lyckades jag avstå ifrån. Jag skulle ju springa!
I morgon är jag bjuden på en resa. Vi hade i alla fall inte tur med vädret!
Det är nog dags att ta på sig mördarstövlarna, ja helst även plasthandskar och ett tomt mjölkpaket att plocka mördarsniglar i. Det är med andra ord snigeldags! Mördarsniglarna kommer fram så fort det kommit några regndroppar och mitt hemska uppdrag är att mörda dem, alternativt direkt genom ett välriktat stöveltramp eller också genom kremering i mjölkpaketet eller en plastpåse.
De har varit här i två år nu, första året regnade det och då var de många. Sedan blev det en rejäl vinter och en torr sommar i fjol, då blev de färre. Det har inte varit så många i år heller och sedan är de ju små. Litet dåligt samvete får jag ändå av att vara mördare. De små liven vill ju inget hellre än att överleva, ja de äter till och med upp sina dödade släktingar…
Men spansk skogssnigel är ju inget som hör hemma här hos oss och så äter de upp bär och grönsaker…
Men regnar det slipper jag springa… Jag är ju lat också! I förrgår tog jag min mila-tripp på kvällen. Gamla bilar går bättre på kvällen när luften är syremättad och gamla käringar springer också lättare då. Men det var så många vackra blommor vid vägkanten. Prästkragar, vit- och rödklöver, vitmåra, käringtand, några lupiner var kvar, åkervädd, vicker, brudborste, daggkåpa, jungfru Marie nycklar, ett fält av blommande linnea i skogen sista biten. Och så var det många vita nattvioler, som jag bara måste lägga mig ned för att känna doften av. Smultron var det också, men dem lyckades jag avstå ifrån. Jag skulle ju springa!
I morgon är jag bjuden på en resa. Vi hade i alla fall inte tur med vädret!
Artipelag och Sandhamn
Nu är jag hemma i Värmland igen efter inbjudan till Stockholms skärgård med både Artipelag och Sandhamn. Nya blommor har slagit ut, som "kolortblommorna" vid trappan. Det är en gammal växt av släktet malva, tror jag. Och den som har kommit upp vid trappen är vit - jag som alltid önskat mig vita kolortblommor och inte de rosa som växer litet överallt.
Jag fick dem väl som tröst för måsarna, som definitivt övergivit sin ruvning nu. Det är förståeligt, att ruva i veckor utan att det blir några barn kan inte vara så roligt.
Jag tog tåget upp till Stockholm denna gång, trodde jag. Men tåget går ju inte längre som tåget utan det blev buss i stället och en kul busschaufför att prata med. Han hade varit ute och rest ganska mycket och berättade roliga episoder från sina resor bl. a. när han varit i London och hans fru skulle shoppa. Vad skulle då han göra? Jo, på gatan satt en tjej och tiggde. Han betraktade folk som kom och gick förbi i en vid cirkel. Då satte han sig själv på gatan med en mugg som tiggare.
Litet färgad av detta gav jag de kvinnliga tiggarna i Stockholm några kronor tills växelkassan var slut och jag bara hade utländska mynt kvar, då blev det 50 cent till en ung tjej men en äldre kvinna fick syn på detta, kommer med ett tomt Ipren-paket och pekar på sin mage. Hon fick en 2 euro-slant och en likadan till, ungefär 35 kronor. Men hon var inte nöjd med detta utan förföljde mig och skulle ha mer. En svensk man i kostym, vit skjorta och slips satt också på Drottninggatan och tiggde. Han behövde hjälp till hyran för han var sjukskriven och hade flyttat och då hade han tydligen hamnat mellan stolarna.
Detta är egentligen bagateller vid tanken på politiken ute i världen. Putins personliga rådgivare har varit i Sverige och varnat för ett tredje världskrig om Ryssland stängs in i ett hörn. Det är givetvis Ukrainakrisen som ligger bakom. EU kanske har varit för pådrivande? EU som ju skulle vara till för freden. Bättre hade förstås varit om ett enat Ukraina själva fått ta de små stegen mot väst. Nu talas om Ryska kartor med Finland inritat och de facto står 3000 ryska soldater utanför den finska gränsen. Det är ju sådant som mycket väl kan ses via satelliter… Vad händer om Finland går med i Nato?
Björnen har vaknat och rustat upp, allt medan Anders Borg låtit ekonomin styra det svenska försvaret. Försvarsministern Mikael Odenberg avgick och den jättetrevliga tomhylsan tog över… Nu pratas om svenskt Natomedlemskap, allt medan Miljöpartiet och Fi går framåt i opinionsmätningarna. De och vänstern som inte vill satsa en krona på försvaret!
Förra gången jag skrev om försvaret uppmanades jag lösa ekonomin med en nödvändig upprustning. Det överlåter jag med varm hand åt dem som har makten och har sparat just på försvaret. Det tycks ha blivit som när Hitler ville låna stridsvagnar av Per-Albin Hansson. "-Skall du ha en eller två eller vill du ha alla tre?"
Nej, en dag som denna inför MIDSOMMAR skall jag väl inte låta bekymmer ta över!
Jag önskar er alla en riktigt trevlig MIDSOMMAR med färsk potatis, jordgubbar och vad som därtill hör. "Sedan går vi mot mörkare tider", som min son sade, lagom optimistiskt.
Jag fick dem väl som tröst för måsarna, som definitivt övergivit sin ruvning nu. Det är förståeligt, att ruva i veckor utan att det blir några barn kan inte vara så roligt.
Jag tog tåget upp till Stockholm denna gång, trodde jag. Men tåget går ju inte längre som tåget utan det blev buss i stället och en kul busschaufför att prata med. Han hade varit ute och rest ganska mycket och berättade roliga episoder från sina resor bl. a. när han varit i London och hans fru skulle shoppa. Vad skulle då han göra? Jo, på gatan satt en tjej och tiggde. Han betraktade folk som kom och gick förbi i en vid cirkel. Då satte han sig själv på gatan med en mugg som tiggare.
Litet färgad av detta gav jag de kvinnliga tiggarna i Stockholm några kronor tills växelkassan var slut och jag bara hade utländska mynt kvar, då blev det 50 cent till en ung tjej men en äldre kvinna fick syn på detta, kommer med ett tomt Ipren-paket och pekar på sin mage. Hon fick en 2 euro-slant och en likadan till, ungefär 35 kronor. Men hon var inte nöjd med detta utan förföljde mig och skulle ha mer. En svensk man i kostym, vit skjorta och slips satt också på Drottninggatan och tiggde. Han behövde hjälp till hyran för han var sjukskriven och hade flyttat och då hade han tydligen hamnat mellan stolarna.
Detta är egentligen bagateller vid tanken på politiken ute i världen. Putins personliga rådgivare har varit i Sverige och varnat för ett tredje världskrig om Ryssland stängs in i ett hörn. Det är givetvis Ukrainakrisen som ligger bakom. EU kanske har varit för pådrivande? EU som ju skulle vara till för freden. Bättre hade förstås varit om ett enat Ukraina själva fått ta de små stegen mot väst. Nu talas om Ryska kartor med Finland inritat och de facto står 3000 ryska soldater utanför den finska gränsen. Det är ju sådant som mycket väl kan ses via satelliter… Vad händer om Finland går med i Nato?
Björnen har vaknat och rustat upp, allt medan Anders Borg låtit ekonomin styra det svenska försvaret. Försvarsministern Mikael Odenberg avgick och den jättetrevliga tomhylsan tog över… Nu pratas om svenskt Natomedlemskap, allt medan Miljöpartiet och Fi går framåt i opinionsmätningarna. De och vänstern som inte vill satsa en krona på försvaret!
Förra gången jag skrev om försvaret uppmanades jag lösa ekonomin med en nödvändig upprustning. Det överlåter jag med varm hand åt dem som har makten och har sparat just på försvaret. Det tycks ha blivit som när Hitler ville låna stridsvagnar av Per-Albin Hansson. "-Skall du ha en eller två eller vill du ha alla tre?"
Nej, en dag som denna inför MIDSOMMAR skall jag väl inte låta bekymmer ta över!
Jag önskar er alla en riktigt trevlig MIDSOMMAR med färsk potatis, jordgubbar och vad som därtill hör. "Sedan går vi mot mörkare tider", som min son sade, lagom optimistiskt.
Huvudlös fotokonst och kvigor på rymmen
De vackra dagarna går allt fortare. Vallmons och syrenernas blommor har fallit av men nattviolen doftar så förunderligt på kvällen. Jag har varit och simmat i veckan. Nja, inte i sjön utan i en förträfflig pol som avslutning på ett Clara-möte. Vi har det allt bra på våra möten!
Sedan har jag fått mail från Eve Isham, ni vet tjejen som inte kom med i "The Mysteries of Consciousness: Essays on Spacetime, Evolution and Well-Being". Hon undrade när hon skulle presentera sin uppsats för nästa bok, där hon kommer med. Alexander Graur har fått bilder från Tucson, och jag fick ett snällt svar där han berömde min fotokonst.
Den är ju inte så mycket att hurra över men litet bättre har det blivit sedan tonåren då jag brukade ta kort på folk utan huvud. Ja, de var inte huvudlösa från början, de bara blev det på mina foton...
Till helgen skall jag åka till Kungliga Hufvudstaden. Jag fick en inbjudan i Tucson och det lät faktiskt litet spännnande. Men vad händer i Stockholm 13 - 14 junì? Det var nästan tjii att få något ställe att sova på... Jag har aldrig gått bet förut och till sist lyckades det faktiskt.
Vi har haft litet ko-cirkus också. Bondesonens 70-tal djur (inte Higland-Cattle-kossorna) är flyttade till grönbete några kilometer härifrån, men när de flyttades blev ett par kalvar kvar så det blev litet oro i leden. Vi har fått åtta kvigor hit´och de hörde väl lockropen från sina gamla kompisar så de rymde. De återfanns på en åker minst en och en halv kilometer härifrån, bonde-sonen tar en hink med kraftfoder och de går snällt efter honom till hagen igen. Kalvarna är också återbördade till sina mammor så lugnet är återställt.
Måsarna, de barnlösa stackarna, har återupptagit "ruvningen" igen... jag tror ju inte att det finns några ägg i boet, tyvärr... men vad gör man inte som förälder.
I dag har vi också sett på ett kungligt dop. Jätteroligt!
Sedan har jag fått mail från Eve Isham, ni vet tjejen som inte kom med i "The Mysteries of Consciousness: Essays on Spacetime, Evolution and Well-Being". Hon undrade när hon skulle presentera sin uppsats för nästa bok, där hon kommer med. Alexander Graur har fått bilder från Tucson, och jag fick ett snällt svar där han berömde min fotokonst.
Den är ju inte så mycket att hurra över men litet bättre har det blivit sedan tonåren då jag brukade ta kort på folk utan huvud. Ja, de var inte huvudlösa från början, de bara blev det på mina foton...
Till helgen skall jag åka till Kungliga Hufvudstaden. Jag fick en inbjudan i Tucson och det lät faktiskt litet spännnande. Men vad händer i Stockholm 13 - 14 junì? Det var nästan tjii att få något ställe att sova på... Jag har aldrig gått bet förut och till sist lyckades det faktiskt.
Vi har haft litet ko-cirkus också. Bondesonens 70-tal djur (inte Higland-Cattle-kossorna) är flyttade till grönbete några kilometer härifrån, men när de flyttades blev ett par kalvar kvar så det blev litet oro i leden. Vi har fått åtta kvigor hit´och de hörde väl lockropen från sina gamla kompisar så de rymde. De återfanns på en åker minst en och en halv kilometer härifrån, bonde-sonen tar en hink med kraftfoder och de går snällt efter honom till hagen igen. Kalvarna är också återbördade till sina mammor så lugnet är återställt.
Måsarna, de barnlösa stackarna, har återupptagit "ruvningen" igen... jag tror ju inte att det finns några ägg i boet, tyvärr... men vad gör man inte som förälder.
I dag har vi också sett på ett kungligt dop. Jätteroligt!
Svärmare och barnlöst äktenskap
I går kväll när jag satte mig på verandan för att bedövas av kaprifoldoften och spana efter fladdermöss fick jag se en jättestor svärmare, som flög mellan de blommande kaprifolerna. Den var uppskattningsvis sju cm mellan vingspetsarna och betedde sig exakt som en kolibri.
Var det någonting jag fått med mig från Arizona?
Nej, förmodligen var det en svensk svärmare, även om jag aldrig sett något liknande. Men när kameran kom fram i mörkret var den givetvis borta. Däremot fick jag se några lågtflygande fladdermöss, som inte heller fastnade på bild. Jag tycker i alla fall det är roligt att de finns kvar.
I morse när jag avnjöt mitt kaffe på ljugarbänken hade jag en fin utsikt över en stilla sjö med betande kor. Kan det bli finare? Måsparet satt också och tittade på mig. Men vet ni vad, efter att ha ruvat i en och en halv vecka har de övergivit sitt bo. Det blev kanske inga ägg, utan de förblir barnlösa. Det är i alla fall roligt att de fortfarande håller ihop, jag trodde först att det var maken som stuckit iväg på nya äventyr, men så var det inte. Flugsnapparen ser också ut att hålla sig i skinnet, eller fjädrarna kanske. De är ju annars kända för sina flera fruar…
Vallmon står i full blom under asken. Jag fick ju några blommor från mamma för länge sedan och sedan kom det upp en liten ask i blomsängen. Jag flyttade sedan ut den i trädgården och tur var väl det för den är inte liten längre. Prästkragarna sedan har redan blommat i minst en vecka. Minns ni någon maj med blommande prästkragar? Jag gör det inte!
Var det någonting jag fått med mig från Arizona?
Nej, förmodligen var det en svensk svärmare, även om jag aldrig sett något liknande. Men när kameran kom fram i mörkret var den givetvis borta. Däremot fick jag se några lågtflygande fladdermöss, som inte heller fastnade på bild. Jag tycker i alla fall det är roligt att de finns kvar.
I morse när jag avnjöt mitt kaffe på ljugarbänken hade jag en fin utsikt över en stilla sjö med betande kor. Kan det bli finare? Måsparet satt också och tittade på mig. Men vet ni vad, efter att ha ruvat i en och en halv vecka har de övergivit sitt bo. Det blev kanske inga ägg, utan de förblir barnlösa. Det är i alla fall roligt att de fortfarande håller ihop, jag trodde först att det var maken som stuckit iväg på nya äventyr, men så var det inte. Flugsnapparen ser också ut att hålla sig i skinnet, eller fjädrarna kanske. De är ju annars kända för sina flera fruar…
Vallmon står i full blom under asken. Jag fick ju några blommor från mamma för länge sedan och sedan kom det upp en liten ask i blomsängen. Jag flyttade sedan ut den i trädgården och tur var väl det för den är inte liten längre. Prästkragarna sedan har redan blommat i minst en vecka. Minns ni någon maj med blommande prästkragar? Jag gör det inte!
