Svar och spår i snön
Äntligen fick jag svar från McFarland att manuset kommit fram! Men då hade jag redan börjat skriva ut det på nytt. Jag började med bilderna, för att ta detaljerna först (c:a 100 bilder), men när jag kommit till ungefär hälften gick jag in och tittade på mailen igen. Där var ett mail från David Alff, min editor på förlaget i North Carolina.
Oh, vilken tur! Jag hade skickat det som brev, för att det skulle gå fortare, men det tog ju ändå 14 dagar och efter en vecka började jag bli orolig och fick svårt att sova. Jag som sover som en stock oavsett allt annat… Men detta… Jag tog långa promenader varje dag för att förgäves titta efter spår av den förmodligen uppätna Mini Fina. Jag fotograferade spåren och jämförde med kattspår men de var nog litet för stora. Ingen Mini Fina! Men jag mådde i alla fall litet bättre efter promenaderna. Jag fick i alla fall klart för mig vad som är min svaga punkt! Att vänta på svar att breven till förlaget kommit fram!
Jag hade delat upp det i två brev för annars hade det blivit över två kilo, maxvikten för brev och lagt USB-minne, permissioner och allt det viktiga i brev ett. I brev två hade jag bara resten av det utskrivna manuset.
Brev två var skadat och där fattades en massa sidor… Vilken tur att brev ett var oskadat! Textsidor kan de ju enkelt skriva ut från ett USB-minnet.
Sedan följde litet jobb för mig. För det första var manuset för långt och där fick jag tre alternativ att välja mellan. Sedan var det litet oklart med permissioner och sådant, men det var inget som jag inte, med litet hjälp, klarar av.
Sedan fick jag frågan om jag ville ha med en dedikation i boken. Ja, det skulle i så fall vara till salig mamma och pappa samt till universum och vårt medvetande.
I have my body and I am consciousness.
Oh, vilken tur! Jag hade skickat det som brev, för att det skulle gå fortare, men det tog ju ändå 14 dagar och efter en vecka började jag bli orolig och fick svårt att sova. Jag som sover som en stock oavsett allt annat… Men detta… Jag tog långa promenader varje dag för att förgäves titta efter spår av den förmodligen uppätna Mini Fina. Jag fotograferade spåren och jämförde med kattspår men de var nog litet för stora. Ingen Mini Fina! Men jag mådde i alla fall litet bättre efter promenaderna. Jag fick i alla fall klart för mig vad som är min svaga punkt! Att vänta på svar att breven till förlaget kommit fram!
Jag hade delat upp det i två brev för annars hade det blivit över två kilo, maxvikten för brev och lagt USB-minne, permissioner och allt det viktiga i brev ett. I brev två hade jag bara resten av det utskrivna manuset.
Brev två var skadat och där fattades en massa sidor… Vilken tur att brev ett var oskadat! Textsidor kan de ju enkelt skriva ut från ett USB-minnet.
Sedan följde litet jobb för mig. För det första var manuset för långt och där fick jag tre alternativ att välja mellan. Sedan var det litet oklart med permissioner och sådant, men det var inget som jag inte, med litet hjälp, klarar av.
Sedan fick jag frågan om jag ville ha med en dedikation i boken. Ja, det skulle i så fall vara till salig mamma och pappa samt till universum och vårt medvetande.
I have my body and I am consciousness.
Kommentarer
Trackback
