Manus, delete och fridfull snö
I går skickade jag mitt manuskript till McFarland… Puh… Nästan 550 sidor och 100 bilder, skrivet av 15 vetenskapsmän och författare från hela världen. Allt var med (tror jag), det var permissioner och signed releases och Gud vet allt…
Nu känns det som det är jul. Ja, jag vet vanligt folk har slängt ut julen nu, men jag har haft fullt upp varje dag. Hur kan det bli så här? Det är ju nästan ett år sedan jag fick kontraktet, men "contributorerna" de medverkande, har uppdaterat, skrivit om och skrivit nytt. Kvällen före fick jag ett kapitel som skulle läggas in.
Sedan när jag skulle skriva ut blev det fel format. Datasonen kom och hjälpte mig… funderade i timmar på varför, men lyckades till sist hitta det senaste kapitlet, ta ut, lägga in och till slut blev det rätt.
Kl 24 på söndag kväll upptäckte jag att sidnumren inte stämde… "Datorn" hade flyttat på fotnoterna… jag rättade detta och kollade och ändrade… kollade och ändrade.
Jag har ju "tagit ut" bilderna från texten och då måste det ju givetvis vara rätt angivet vilken sida de skall in på…
Men det var väldigt bra att ha sonen här. Jag som skriver med alla fingrar och har skrivit "några" böcker vet ju faktiskt inte hur datorn fungerar. Det vet datasonen. Jag vågade inte tala om hur urbota dum jag var, men som sagt, jag lärde mig en hel del. Nu kan jag t o m trycka på "delete" och ta bort "löst" utrymme. Så mycket lättare det går då!
Jag lärde mig t o m att ändra på ett USB-minne, som jag skickat med till McFarland.
Nu har lugnet infunnit sig… Ända tills breven kommer fram till North Carolina. Men posten tar nog tid på sig, åtminstone så pass att jag hinner se och slänga ut julen. Jag har bokföring som skall göras också åt den andre sonen, han som är bonde. Men jag tyckte i alla fall att det var tur att den 12:e nu var framflyttat till den 17:e.
Snön faller så rofyllt och jag själv känner mig rofylld…
Nu känns det som det är jul. Ja, jag vet vanligt folk har slängt ut julen nu, men jag har haft fullt upp varje dag. Hur kan det bli så här? Det är ju nästan ett år sedan jag fick kontraktet, men "contributorerna" de medverkande, har uppdaterat, skrivit om och skrivit nytt. Kvällen före fick jag ett kapitel som skulle läggas in.
Sedan när jag skulle skriva ut blev det fel format. Datasonen kom och hjälpte mig… funderade i timmar på varför, men lyckades till sist hitta det senaste kapitlet, ta ut, lägga in och till slut blev det rätt.
Kl 24 på söndag kväll upptäckte jag att sidnumren inte stämde… "Datorn" hade flyttat på fotnoterna… jag rättade detta och kollade och ändrade… kollade och ändrade.
Jag har ju "tagit ut" bilderna från texten och då måste det ju givetvis vara rätt angivet vilken sida de skall in på…
Men det var väldigt bra att ha sonen här. Jag som skriver med alla fingrar och har skrivit "några" böcker vet ju faktiskt inte hur datorn fungerar. Det vet datasonen. Jag vågade inte tala om hur urbota dum jag var, men som sagt, jag lärde mig en hel del. Nu kan jag t o m trycka på "delete" och ta bort "löst" utrymme. Så mycket lättare det går då!
Jag lärde mig t o m att ändra på ett USB-minne, som jag skickat med till McFarland.
Nu har lugnet infunnit sig… Ända tills breven kommer fram till North Carolina. Men posten tar nog tid på sig, åtminstone så pass att jag hinner se och slänga ut julen. Jag har bokföring som skall göras också åt den andre sonen, han som är bonde. Men jag tyckte i alla fall att det var tur att den 12:e nu var framflyttat till den 17:e.
Snön faller så rofyllt och jag själv känner mig rofylld…
Kommentarer
Trackback
