Marja i Myrom och Värmländsk Bokmässa
Härliga Marja i Myrom, värmlands-konstnären ni vet, kommer med på den Värmländska Bokmässan 1 – 2 november. Då skall hon måla Rosa live, d v s hon skall måla under tiden hon pratar för publik. Jätteroligt! Jag skall hämta henne i Fjöle, sedan åker vi till bokmässan.
Vi har redan haft mycket roligt gemensamt med ”Rosa Lyckans ko”, som ”överföll” mig ett år i julbrådskan. ”Du måste bara berätta om hur det varit på landet för en ko från 1940-talet till nutid” sa rösten. Så jag satte mig ner och skrev Rosa Lyckans ko, för mitt barndomshem hette ju Lyckan.
Det blev en sann historia om kor. Om hur livet förändrats från en tid då de flesta på landsbygden hade kor till nutid med bara några få procent jordbrukare kvar. Den innehåller allt som du som stor eller liten behöver veta om hur livet för en ko under dessa år. Om hur det förr ystades och kärnades på gårdarna, sen började mjölkbilen gå med mjölkflaskor på flaket till nutid då mjölkbilen blivit en mjölktankbil. Och Gamla Rosa har blivit en modern ko, nr 430, med plastnummer i örat och mjölkas numera av en robot.
Sen frågade jag Hans Arnold, skräckens mästare, som brukade illustrera Veckans Chock i Vecko-Revyn, om han kunde rita kor. –Jo, det kunde han nog… men när jag kom till Kåkbrinken nästa gång sa han, ”Nej, det blir inga kor, jag ser bara råttor…” Då måste jag skratta, det var väl inte konstigt om han såg råttor, så många råttor som han ritat…
Så det blev vår härliga värmländska konstnär Marja i Myrom, som fick göra korna levande. Sedan har vi haft kosläpp och kovallning litet hit och dit och Rosa har varit i såväl till Kungliga Hufvudstaden som på bokmässan i Göteborg. Den 1 och 2 november kommer hon tillsammans med sin ”levandegörare” till den Värmländska Bokmässan! Muu…
Vi har redan haft mycket roligt gemensamt med ”Rosa Lyckans ko”, som ”överföll” mig ett år i julbrådskan. ”Du måste bara berätta om hur det varit på landet för en ko från 1940-talet till nutid” sa rösten. Så jag satte mig ner och skrev Rosa Lyckans ko, för mitt barndomshem hette ju Lyckan.
Det blev en sann historia om kor. Om hur livet förändrats från en tid då de flesta på landsbygden hade kor till nutid med bara några få procent jordbrukare kvar. Den innehåller allt som du som stor eller liten behöver veta om hur livet för en ko under dessa år. Om hur det förr ystades och kärnades på gårdarna, sen började mjölkbilen gå med mjölkflaskor på flaket till nutid då mjölkbilen blivit en mjölktankbil. Och Gamla Rosa har blivit en modern ko, nr 430, med plastnummer i örat och mjölkas numera av en robot.
Sen frågade jag Hans Arnold, skräckens mästare, som brukade illustrera Veckans Chock i Vecko-Revyn, om han kunde rita kor. –Jo, det kunde han nog… men när jag kom till Kåkbrinken nästa gång sa han, ”Nej, det blir inga kor, jag ser bara råttor…” Då måste jag skratta, det var väl inte konstigt om han såg råttor, så många råttor som han ritat…
Så det blev vår härliga värmländska konstnär Marja i Myrom, som fick göra korna levande. Sedan har vi haft kosläpp och kovallning litet hit och dit och Rosa har varit i såväl till Kungliga Hufvudstaden som på bokmässan i Göteborg. Den 1 och 2 november kommer hon tillsammans med sin ”levandegörare” till den Värmländska Bokmässan! Muu…
Kommentarer
Trackback
