Älgar, äpplen och födelsedag
Jag är ingen höstmänniska, men jag måste erkänna att i dag var det en vacker höstdag. Lövträden lyser i gult och rött mot den mörkgröna barrskogen. Hösten blev också litet mindre dyster sedan min dotter föddes denna dag. När vi sedan döpte henne på Domsöndagen, tyckte vår präst att det var så roligt att det blev folk i kyrkan den söndagen också, ”för nästa söndag är det ljus, och glitter och kyrkkaffe”. Ja, så sa han, salig prost. Nu är han borta han också, som så många andra.
Nej, nu får vi inte bli nostalgiska, utan i stället se på allt positivt som händer. Jag har fått flera färdiga uppsatser veckan som gått och svar från andra där de lovar att skriva. En sak jag har lärt mig är att en deadline aldrig håller… Det blir många deadlines innan det är klart…
Nu på höstkanten kommer älgarna fram och käkar äpplen i trädgården. Ja, de hade faktiskt varit och ätit upp en hög äpplen på verandan, där vi lagt dem för att älgarna inte skulle ta dem. De lär ju bli berusade av äpplen också, ett år såg jag en stor älgtjur som låg alldeles bredvid vägen när jag var ute och sprang. Jag motstod dock frestelsen att gå fram och klia honom bakom öronen.
Men vad älgflugor jag har fått i håret efter skogspromenaden! Huj, det kryper överallt. Det får bli ett bad tydligen, men först skall jag försöka springa litet grand… Jag lade ut en ny vattenflaska efter ”springvägen” i dag – de brukar försvinna!
