Resning - David mot Goliat
Livet är allt bra omväxlande! Denna regniga höst när jag skulle sammanställa uppsatserna inför nästa bok om medvetande har jag inte ens hunnit finslipa min egen. Alltid är det något som skall läggas till och i gengäld får man ju dra ifrån någonting.
Men jag kommer ju aldrig till skott! Jag skulle också skicka en påminnelse till de få som jag fortfarande inte fått någon uppsats ifrån. I veckan var det bredbandsgrävning och så fick jag svar från kammarrätten på min resningsansökan för den gamla dam som 15 år efter operation när ett födelsemärke togs bort, fortfarande är kraftigt infekterad med stafylokocker aerus.
Resningsansökan avslogs med motiveringen att Patientskadenämndens yttrande bara var rådgivande och den gamla damen kunde ha fått saken prövad i domstol. Beslutet kunde dock överklagas i Högsta förvaltningsdomstolen, så det är det jag nu håller på med. Men nu handlar det ju bara om varför jag anser att prövningstillstånd för resning skall ges. Vad som tidigare var en medicinsk fråga har nu blivit ett juridiskt spörsmål.
Som patient är du utsatt, i ”underläge”. Patienter – en utsatt grupp (prop. 1995/96:187). Meddelar inte Högsta förvaltningsdomstolen prövningstillstånd i detta ärende förstärks denna utsatta roll ytterligare. Det handlar om den enskilda, sjuka människans rätt gentemot vårdföreträdare och så kallad ”överhet”. Var går gränsen för hur mycket som kan krävas av en ensam, äldre och sjuk människa för att få sin självklara rätt prövad?
Den gamla damen hörde talas om en advokat som hjälpte personer som skadats i vården. Han anmälde skadan 1998. Tyvärr dog han senare. En annan advokat skulle då ta över. Det började med att en stor faktura – trots att inget gjorts. Hon fick då rådet att kontakta Advokatsamfundet, som gav henne rätt och den fakturan behövde inte betalas. Men advokatens vilja att hjälpa skadades givetvis av det inträffade, vilket kan förklara varför det gått som det har gjort. Hon uppger att hon inte erhållit några besked i fråga om ärendet. De hade i stället gått till advokaterna som tydligen inte vidarebefordrat dem.
För sju år sedan, 2005, kom besked att ärendet prövats i Patientskadenämnden och att det inte fanns möjlighet att överklaga detta. Dock hade det funnits möjlighet att vända sig till allmän domstol inom sex månader från att hon fått del av slutligt besked och senast inom tre år från det att hon fått kännedom om att ersättningsanspråk kunde göras gällande. Det är dock oklart om dessa papper nått adressaten, jag erhöll detta från Patientskadenämnden.
Damen levde i förvissningen att ärendet var slutgiltigt prövat, trots att advokat anlitats och rättsskydd utbetalats hade ingen hade upplyst henne om att Patientskadenämnden endast var rådgivande, detta hade hon således ingen vetskap om.
Nu återstår således bara resning – vår yttersta rättelsemöjlighet, när det inte går att få saken prövad på nytt. Är någon jurist eller kunnig i medicin/juridik behöver jag hjälp!
Här handlar det om Davids kamp mot Goliat, och som vanligt står jag på den svagares sida…REsning
