Vårpremiär på ljugarbänken
I dag var det premiär! Jag tog min morronkaffemugg och klev över snödrivan till ljugarbänken som stått nedsnöad och övergiven sedan november. Skogsduvans hesa läte hördes liksom hackspettens trummande och marskråkans kra-kra. Lilla Grå (gammelkatten) kom med mig, båda njöt vi av att nu är våren kommen. När det våras glömmer man fort att vintern varit lång.
Skatorna är uppe tidigt på morronen de och bygger på sitt bo i den gamla lönnen. De vill liksom inte störa för mycket. Bofinken Knut gick och pickade i vägen i sällskap med en stare. Tänk förr visste man precis när stararna kom. Då satt det alltid några stycken och sjöng på starars vis i toppen på ett träd. Vi hade en fråga i lågstadiet: vilken vårfågel kommer först? Rätt svar var staren men jag tror faktiskt att lärkan egentligen kom före. Men lärkans drill hör till ovanligheterna numer. Ja, tiderna förändras och vi med dem.
Men när jag tittade ut fick jag se en flock med kor i vägen. De var på väg att gå tillbaka dit de kom från. De märkte väl att där fanns maten. Det var en nedriven stängseltråd som gjort att de kom på utflykt. Jag skulle möta dem med en stör, men de kom ju mot mig i stället. Jag är nog litet bättre på morötter än på störar… De kom i alla fall tillbaka dit de skulle (tack vare en påse morötter) och för närvarande ligger de och vilar i vårsolen. Jag tror jag gör dem sällskap.
