Hemma från "Deathbed Visions"
Så var jag då hemma igen från Stockholm. Det är roligt att åka bort men ännu roligare att komma hem igen. Efter ett par dagar längtar man efter att få fortsätta med vad man höll på med innan.
Jag åkte ju buss i sex timmar innan jag kom upp till Stockholm och den vackra Riddarsalen där vi hade vår författarafton. Vilka duktiga författare vi har! Och förlaget sedan ”Siljans Måsar” med fantastiska Yvonne!
På måndag var det dags att ”göra stan” d v s jag kollade i affärerna efter nyinkommet och reafynd, innan jag åkte till Karin Möller. Hon mötte mig med bilen vid tunnelbanan men när jag skulle tillbaka hittade jag inte utan gick jag vilse. Jag hamnade mitt emellan två stationer och fick gå för att komma rätt. Ja, det är ju bra att röra på sig.
Tisdag fortsatte jag ”med stan” innan det var dags för föredraget jag skulle på. Jag kom först av alla och lyckades faktiskt tända ljuset i salen vi skulle ha. Ja det var minsann inte så lätt, sex olika lägen på flera paneler, sedan ställde jag ut stolar och bord så att allting var klart när den isländske professorn i psykologi, Erlendur Haraldsson, kom och pratade om ”Deathbed Visions”. Det var en undersökning som genomförts i USA och Indien och som visade på att ungefär hälften av deltagarna hade haft liknande upplevelser. Det enda som skilde sig markant var åldern på deltagarna, i Indien var levnadslängden mycket kortare och dödsorsaken var oftast infektioner medan det i USA var hjärt-kärlsjukdomar och cancer som dominerade. Intressant föredrag och spännande människor att möta!
I dag har jag skickat de åtta ”signed release” till David på McFarland. Men jag fick ju se i ett senare e-mail från den gode David att det skulle stå att de inte förväntade sig någon ersättning från förlaget.
Hu, vad gör jag nu? Jo, jag skrev i brevet att de inte ”förväntade sig någon ersättning från förlaget”.
Vi får se hur det går.
