Farväl Kerstin Segerberg
Så har vi då tagit ett sista farväl av Kerstin Segerberg, vår avhållna präst i många år. Aldrig har jag varit på en begravning med så många präster förut. Domprosten som varit så glad för att han haft Kerstin, som åkt runt i församlingarna när det varit vakanser. Bland annat i Eda och Glava då hon åkt över Glaskogen, där hon nu körde vilse.
Där var också Arlandas präst, som bodde på Öland, där Kerstin brukade vara tre veckor varje vår. Hon berättade när Kerstin var Svenska Kyrkans ombud på en resa i Afrika och blivit frånåkt av bussen. Men vid nästa stopp fanns Kerstin, hon hade liftat med en afrikansk mopedist och hunnit ifatt.
Det berättades också när Kerstin vunnit bilen, en Citroen, tänkte hon skänka bort den, men någon vän hade då sagt åt henne att titta närmare på bilen hon ägde först, den skulle nog inte gå så länge till… . Arlandaprästen hade också försökt förmå Kerstin att skaffa en mobiltelefon. Men nej, det behövdes inte.
Det vittnades också om Kerstins inlevelse i allt hon företog sig, hennes sparsamhet – för att kunna skänka bort mesta möjliga, om hennes integritet, vänlighet och värme. Jag kommer ihåg när Kerstin ringde när jag haft en stroke ( för 13 år sedan nu, jag var en av de yngre som drabbades av detta).
Kerstin? tänkte jag, senare kom jag på vem det naturligtvis var som hade ringt. Jag hade nog inte varit fullt återställd än…
På predikan på gamla kyrkplatsen, när en dam klagade över allt och alla, pratade Kerstin om att se positivt på tillvaron och att del har förmågan att komma igen. Jag kände mig verkligen träffad!
