Tornsvalan har kommit!
I morse kom tornsvalan. Ja, det var bara en, åtminstone såg jag ingen mer. Hon flög gång på gång lågt över mitt huvud och gjorde avstickare till sin gamla boplats, uppe under taknocken. I vanlig ordning sa jag välkommen till henne, detta har blivit en tradition att jag skall välkomna tornsvalan. För när tornsvalan – eller tornseglaren, som en del föredrar att säga (för den tillhör ju inte svalorna om man skall vara korrekt) har kommit då är det definitivt sommar. Kanske kom den från Karnak i Egypten, där jag träffade på den ett år i november.
Nu kom den alltså på pingstlördag, kan man tänka sig en bättre dag? Knappast! Ett år krockade en tornsvala med en elledning och ramlade ned. Ögat var blodsprängt, men jag vill minnas att jag punkterade det med en fin nål, gav seglaren en droppe vatten i näbbet varefter jag höll upp den så att den fick luft under vingarna. Vips flög den iväg och såg helt okej ut. Vad tur, för den skulle ju fixa käk åt ungarna!
Ett annat år skulle jag sola, hade smort in mig med solkräm när jag fick se en tornsvara som satt fast i en springa vid taket på tredje våningen. Vad göra? Klättrar upp på vinden, kryper i isolering och kommer så småningom fram till svalan som jag lyckas få loss, med ner och ut så att den fick luft under vingarna.
Hur gick det med solandet? Ja, jag var ju inte speciellt ren efter detta. Isolering, damm och spindelväv fick ett fint fäste i min insmorda kropp så det blev till att tvätta av sig solkrämen.
Jag har en speciell känsla för denna fågel, kanske för att jag som barn levde med dess rop, den bodde nämligen under taket hemma också. Och nu har tornsvalan och sommaren kommit för i år.
Välkommen vackra fågel och glad sommar!
