Älg och trana
I går kväll tog jag en joggingrunda. En älg står vid skogskanten och tittar på mig. Kanske undrade han varför jag hade så brått, om det var något som skrämde mig eller så. Men jag får liksom inte upp hastigheten (om man nu kan tala om fart) förrän efter tre – fyra kilometer. Jag får skylla på dålig träning.
En trana flyger över vägen också. Det är roligt att tranorna häckar här nu. När jag var barn var det en norrlandsfågel. Men det är inte så roligt när de plockar upp de satta potatisarna. Hörde talas om en tranmamma (eller pappa), som lärde sitt barn att plocka upp potatisar. Och det är klart, ungarna gör som man själv gör oavsett vad man säger att de skall göra. Tranpedagogiken var helt rätt även om det blev litet fel för potatisodlande människor.
Men innan jag gav mig ut på joggingturen hade jag fått ett mail från Jens Allwood. Professorn var intresserad av musikterapi, så nu har jag mailat till Graur, italienaren, och talat om detta. Kul!
