Mer om transplanterad personlighet
Måndag med skapligt väder i dag också. Men ostadigare är väl på gång så det vill väl till att inte studenterna får ha paraplyer på lastbilsflaken. Stararnas ungar har nu flugit ut och föräldrarna har fullt sjå med att hålla ihop flocken. Det är ju roligt om man vet var man har barnen.
Min dotter skulle vara med på seglingstävling i Marstrand i lördags. Hon har inte hört av sig sedan dess. Jag mailade till henne och undrade om telefonen hade åkt över bord, men inget svar. Åja, hon klarar sig nog.
Javisst, ja, efter TV-programmet lovade jag att berätta litet om ”transplanterad personlighet”, men så kom det så mycket annat emellan. I min bok ”Det finns ingen död – vårt liv går vidare” (på svenska och engelska) har jag skrivit om hur psykologen Paul Pearsall vid University of Hawaii tillsammans med kollegorna Gary E Schwartz och Linda G Russek vid University of Arizona genomfört omfattande intervjuer med 23 patienter, som genomgått en hjärttransplantation samt med deras familjer och donatorns anhöriga. Under samtalen har psykologerna funnit många exempel på att en del av donatorns personlighet eller minne verkar ha följt med hjärtat över i mottagaren.
Exempel på detta är en 24-årig lesbisk kvinna med stor förkärlek för hamburgare och annan skräpmat upplevde hur hon efter en hjärttransplantation plötsligt blev vegetarian och kände sig sexuellt attraherad av män i stället för kvinnor. Dessutom upplevde hon varje kväll efter operationen en fysisk smärta i bröstet, som läkarna menade inte hade något med transplantationen att göra. Under intervjuer med donatorns mor fick forskarna veta att den 19-åriga kvinna som hjärtat donerats från efterlevde hippiens alla ideal: hon var vegetarian, hade egen hälsokostrestaurang och praktiserade ”fri kärlek” med många män. Hon omkom vid en bilolycka , och på sin dödsbädd hade hon berättat för modern att hon fortfarande kunde känna smärtan i bröstet, där bilen träffade henne.
