Än en gång blommar syrenerna...
Nu är det den absolut vackraste tiden på året. Syrenerna blommar och lommen ropar när jag dricker morronkaffet på ljugarbänken. Men till veckan skulle det bli svalare och ostadigare, sa väderleksrapporten. Den fina vårveckan kanske snart är slut, så i dag har jag beslutat mig för att inte göra någonting.
Jag skall vara ute där ogräset kommer stickande upp i blomsängarna. Nja, det får komma. Jag skall inte plantera om blommor heller, nej jag skall bara vara. I går kväll när jag ”sprang” min mil fick jag se att sonens havre kommit upp. Jättefina ljusgröna åkrar. Jag fick också se den trana som är ensam. Tranorna lever ju i par – var det en änka eller änkling som levde ensam månntro? Jag funderade lite grand över detta och sprang vidare.
Men nu sprang jag efter ”i Forms” träningsprogram. Nja, någotsånär. Det gick ut på att man skulle varva lätt löpning med snabb löpning. Och detta gick faktiskt, annars brukar det bara bli lätt, lätt löpning fast den känns tung.
Ja, jag gick ju på detta, erbjudanden om välkomstpresenter om man prenumererade på tidningar. Jag avskyr detta! För sedan är man ju fast prenumerant tills man säger upp tidningen. Nu kunde jag dock inte motstå ”Illustrerad Vetenskap” och ”I Form”. Får se om jag kommer ihåg att säga upp ”i Form” åtminstone. Formen får väl avgöra…
