Kylan håller i sig, men nu börjar man väl vänja sig. I dag blåser det inte heller och solen värmer skönt - åtminstone genom fönstret. Dagarna blir så smått allt längre också. Ja, det kanske finns hopp om att övervintra den här gången också.

Nu är datorn normal igen - tack och lov! I går kväll ringde yngste sonen och skulle ha litet uppgifter. Tunga pärmar kom upp på skrivbordet, jag letade uppgifter åt honom medan vi talades vid i telefonen. Efteråt var bildskärmen liggande! Jag provade med alla knappar jag kunde. Startade om datorn, men likaväl höll förflyttningen i 90 grader i sig.

Jag ringer "data"-sonen. Nej, gick det inte med det eller det kunde han inte. Jag fick sova på saken. I morse var det likadant. Sfinxen och pyramiderna blev konstigt höga. Jag provade med att vrida datorn ett kvarts varv så att jag kunde läsa mailen. Sedan ringde jag supporten. (Obs, jag garderade med ett leende när jag ringde. Detta hörs nämligen på rösten och uppfattas av mottagaren. Därför brukar jag alltid le när jag ringer Skattemyndigheten. Om detta har jag skrivit i "Tankens Kraft").

Jag är ju inte så bra på datakunnande, men tangentbordet begrep jag mig i alla fall på. Jag skulle prova med att trycka ned Alt och Ctrl och sedan en pil. Allt blev svart. Men vips var bilden rätt igen!