IngridFredriksson

Ja, nu fick vi i alla fall en riktigt vit jul. Det blir aldrig så där svenskt lagom ens när det blir vinter. En före detta granne, en norrman, ringde från Årjäng och tog sig inte ut ur huset på grund av snön. Han kunde ju ta en taxi ut och handla men då fick han inte Sorro (hunden) med sig. Yngste sonen, bonden, fick ploga snö i nästan två dygn. Han var hemma och tankade traktorn några gånger för att sedan åka igen. Men han var inte ensam i år utan hade sällskap med engelsmannen, han som brukar rätta mina mail till övriga världen. Inte hade de tid för mat inte, men sonen förklarade att han hade kaka med sig. (Jag välsignade min julklapp till honom, hembakad värmlandskaka). Den andra traktoren som han hade utrustat för snöröjning gick kopplíngen sönder i på julaftonen, så den måste tas på en trailer till verkstaden efter helgen. Dottern skottade fram sin bil och åkte i väg. Varningstriangeln för halka hade bara lyst en enda gång, sa hon sedan. Det var ju gott och väl det. Och vi har fått strömmen tillbaka också, men den var allt borta i rätt många timmar, så vi fick plocka ned tomtarna, ljusen och enriset från vedspisen och elda i den. Enda saken som inte höll var ett ljus i form av en tomte, som smalt ut över duken. Sedan vet jag inte, jag tycker det har blivit färre fladdermöss om sommaren, Bor de i muren och blir grillade när vi kokar skinkan och när det är strömavbrott?