Mulna Matilda men intressanta Sheldrake
Det var ingen sol i dag heller. Alltså får vi räkna med några veckor grått väder ytterligare. Jag har verkligen besvär med min mobila internetanslutning när det är sådant här väder. Får skriva min blogg både en och två gånger innan det fungerar. Så det hade givetvis varit bättre med solsken!
Rupert Sheldrake är engelsk biolog och författare till ett flertal böcker och vetenskapliga artiklar.
Om ett djur eller en människa lär sig något nytt som ingen förut gjort, då blir det, enligt Sheldrakes hypotes, lättare för alla andra individer av samma art att lära sig detta, eftersom det formorsakande ?morfiska - fältet har påverkats, låt vara mycket litet, av den nya kunskapen. Hypotesen kan testas på djur i laboratoriet. Lär råttor något nytt - föreslår Sheldrake - och undersök om andra råttor i andra laboratorier därefter kan lära sig det nya lättare! Och det finns faktiskt redan gjorda experiment som tyder på att det är så. I en lång serie försök som påbörjades vid Harvard 1920, fann William McDougall att nya generationer råttor lärde sig snabbare än sina förfäder att ta sig ur en speciell konstruerad vattenlabyrint. Detta gällde även råttor vars förfäder varit långsamma att ta sig ur labyrinten. (McDougall tolkade resultatet som ett belägg för att förvärvade egenskaper går i arv.) Liknande experiment har gjorts av andra, och McDougalls resultat har bekräftats.
Shekdrake har senare gjort experiment bland annat med apor i Japan som tvättar sin mat (the Hundred Monkey effect) och fåglar i Europa. På 1930-talet började småfåglar i England att picka hål på de flaskor som mjölkbuden ställde vid ytterdörren på hus. Kort därpå började fåglar på andra ställen i Europa uppvisa samma beteende. Fenomenet om ett kollektivt medvetande spred sig snabbt.
Sheldrake har också forskat kring om vi människor känner av när någon stirrar på oss.
Och det gör vi väl? Eller hur?
Rupert Sheldrake är engelsk biolog och författare till ett flertal böcker och vetenskapliga artiklar.
Om ett djur eller en människa lär sig något nytt som ingen förut gjort, då blir det, enligt Sheldrakes hypotes, lättare för alla andra individer av samma art att lära sig detta, eftersom det formorsakande ?morfiska - fältet har påverkats, låt vara mycket litet, av den nya kunskapen. Hypotesen kan testas på djur i laboratoriet. Lär råttor något nytt - föreslår Sheldrake - och undersök om andra råttor i andra laboratorier därefter kan lära sig det nya lättare! Och det finns faktiskt redan gjorda experiment som tyder på att det är så. I en lång serie försök som påbörjades vid Harvard 1920, fann William McDougall att nya generationer råttor lärde sig snabbare än sina förfäder att ta sig ur en speciell konstruerad vattenlabyrint. Detta gällde även råttor vars förfäder varit långsamma att ta sig ur labyrinten. (McDougall tolkade resultatet som ett belägg för att förvärvade egenskaper går i arv.) Liknande experiment har gjorts av andra, och McDougalls resultat har bekräftats.
Shekdrake har senare gjort experiment bland annat med apor i Japan som tvättar sin mat (the Hundred Monkey effect) och fåglar i Europa. På 1930-talet började småfåglar i England att picka hål på de flaskor som mjölkbuden ställde vid ytterdörren på hus. Kort därpå började fåglar på andra ställen i Europa uppvisa samma beteende. Fenomenet om ett kollektivt medvetande spred sig snabbt.
Sheldrake har också forskat kring om vi människor känner av när någon stirrar på oss.
Och det gör vi väl? Eller hur?
Kommentarer
Trackback
