IngridFredriksson

Dagen därpå hade jag litet ledig tid. Jag ringer de kinesiska läkarna och skulle få komma klockan 11. Swedenborgsgatan var adressen. Jag frågar i T-banekassan efter Medborgarplatsen och fick svaret att då skulle jag åka den gröna linjen men ännu bättre var att åka till Mariatorget. Tåget står inne när jag kom ner, men dörrarna stänger mitt framför näsan på mig och tågföraren som bara står och tittar på. Shit! Men, Mariatorget? var det verkligen den linjen? nej, det var ju den röda mot Fruängen eller Norsborg! Så tack vare slumpen (eller synkronisitet, som jag kallar det) kom jag rätt.

Jag kommer alltså till de vänliga kinesiska läkarna, där en tar hand om kappan och ger mig ett papper att fylla i. Sen kom jag in till läkaren och behandlingsrummet. Först knackade han runt i mitt huvud med något hårt. Det kändes misstänkt tomt inuti skallen! Sedan fick jag massage och akupunktur på de onda fläckarna i huvudet och ett par nålar i händerna. Sedan ville de att jag skulle komma tillbaka om två veckor. Men det är ju för lång väg, och jag skall inte till Stockholm då! Då fick jag medicin istället. Påsar med örter att koka och dricka tre deciliter till en halvliter två gånger om dagen i 14 dagar och sedan skulle jag ringa så skulle de skicka mer. Det skulle inte vara gott, sa de. Och det var det minsann inte heller!