Neuropeptider eller elektromagnetiska fält?
Forskarna har flera förklaringar på fenomenet att en del patienter som genomgått hjärttransplantation återupplever donatorns dödsögonblick. Den naturvetenskapliga förklaringen tar sin utgångspunkt i de så kallade neuropeptiderna. Det är små korta proteinkedjor som används som signalsubstanser i hjärnan och bidrar till att vidarebefordra information från en nervcell till nästa. Neuropeptiderna produceras av nerver i hela kroppen, och de är aktiva i många olika organ. En och samma neuropeptid kan dessutom ha olika funktioner i kroppen. Exempelvis bidrar neuropeptiden NPY både till att reglera aptiten, som bestäms i hjärnan, och till att reglera hjärtats pumpaktivitet.
Den andra teorin bygger på att både hjärnan och hjärtat genererar starka elektriska och elektromagnetiska fält, som skapar grundvalen för deras funktion. Hjärtats elektromagnetiska fält är så starkt att det med känslig mätapparatur kan registreras på över 30 meters avstånd. Därmed kan hjärtat möjligtvis påverka hjärnan. Det finns emellertid inga vetenskapliga försök som har dokumenterat att hjärtat kan lagra minnen eller ändra personlighetsdrag i hjärnan.
Gary Schwartz och Linda Russek är förespråkare för en tredje teori, som säger att cellerna och deras molekyler kan lagra information genom mikroskopiska förändringar av formen. Liksom ett fotspår i sanden kan vittna om vem som har gått i strandkanten, menar anhängarna av denna teori att informationen om en persons liv lämnar avtryck i alla kroppens organ. Enligt teorin, som kallas systematiskt eller cellulärt minne, är hjärnan alltså långtifrån ensam om att minnas utan kan ta emot nya minnen genom ett transplanterat hjärta och bearbeta dem som om det vore dess egna minnen.
Ja, vad skall man tro? Personligen lutar jag åt den tredje teorin,att kroppens celler minns.
Helt klart behöver dessa kontroversiella fenomen studeras mera. Ur den synpunkten är det litet synd att det i Sverige är förbjudet att upplysa om donatorns identitet. Tyska undersökningar visar på att nästan en tredjedel visar personlighetsförändringar efter en hjärttransplantation. I Sverige skulle detta motsvara dryga tiotalet per år.
Den andra teorin bygger på att både hjärnan och hjärtat genererar starka elektriska och elektromagnetiska fält, som skapar grundvalen för deras funktion. Hjärtats elektromagnetiska fält är så starkt att det med känslig mätapparatur kan registreras på över 30 meters avstånd. Därmed kan hjärtat möjligtvis påverka hjärnan. Det finns emellertid inga vetenskapliga försök som har dokumenterat att hjärtat kan lagra minnen eller ändra personlighetsdrag i hjärnan.
Gary Schwartz och Linda Russek är förespråkare för en tredje teori, som säger att cellerna och deras molekyler kan lagra information genom mikroskopiska förändringar av formen. Liksom ett fotspår i sanden kan vittna om vem som har gått i strandkanten, menar anhängarna av denna teori att informationen om en persons liv lämnar avtryck i alla kroppens organ. Enligt teorin, som kallas systematiskt eller cellulärt minne, är hjärnan alltså långtifrån ensam om att minnas utan kan ta emot nya minnen genom ett transplanterat hjärta och bearbeta dem som om det vore dess egna minnen.
Ja, vad skall man tro? Personligen lutar jag åt den tredje teorin,att kroppens celler minns.
Helt klart behöver dessa kontroversiella fenomen studeras mera. Ur den synpunkten är det litet synd att det i Sverige är förbjudet att upplysa om donatorns identitet. Tyska undersökningar visar på att nästan en tredjedel visar personlighetsförändringar efter en hjärttransplantation. I Sverige skulle detta motsvara dryga tiotalet per år.
Kommentarer
Postat av: QUEENIEQUEENIE
GISSA KÄNDISEN I MIN BLOGG http://metrobloggen.se/queenie och bli länkad av mig i fyra dagar =)
Trackback
