IngridFredriksson

Jo, det blev allt sex sorters lussekatter i år också. Med äkta smör och vetemjöl Special. För 25 år sedan hade allt vetemjöl en proteinhalt på 12 procent, nu är måste man köpa dubbelt så dyrt mjöl för att komma upp i detta.
En (jul)fluga kryper på fönstret när klockan är kvart i tre och ”skymningen sakta sig sänker”. Ja, det blir ljusare redan till fredag när adventsbelysningarna tänds och när de släcks i januari blir det ljusare på riktigt.
Det känns faktiskt bra att ha lämnat politiken för där syns minsann ingen ljusning. Vänstern kastar ut en riksdagsledamot som kämpat mot hedersvåld, (s) och (Mp) har gjort upp att de ensamkommande får stanna – en synnerligen konstig överenskommelse. Förre statsministern liknar flyktingmottagandet vid att få barn – ”det går åt en massa blöjor nu, men det är givetvis en investering”. Han tycks ha drabbats av en omvänd Lidnersk knäpp, som någon sa, tyvärr tror jag centerns Annie Lööf också är i farozonen att drabbas av detta virus.
I Gävle säljer Biltema julbockar och tändstickor i samma stapel. Ja, man kanske skall nöja sig med att elda upp en liten bock i år. De riktigt stora bockarna har redan fått det hett om öronen av #metoo. Trevlig advent!

Kortvarig och blek är novembersolen, men det lättar ändå upp när den kommer fram. Nu har det blivit halt på grusvägen så jag kan inte pigga upp mig med endorfin heller. Men det är ju rätt skönt att vara lat… Jag behövde förstås springa ifrån min migrän, men det får bli när jag inte riskerar att stå på öronen.
Jag var på en begravning i går efter en man som gått i varannandagsskola och lediga dagar hade han kört med häst i skogen. Han var född i Sillerud och begravdes i Sillerud. En verklig arbetsmänniska hade han varit men kroppen hade förstås tagit stryk. Glimten i ögat hade dock aldrig slocknat.
Prästen talade om ord som aldrig blivit sagda, så är det för alla, det är så mycket man skulle ha sagt men som man bara tänkt. Det är många sörjande som med dåligt samvete tänker på sådana saker –”om jag bara hade sagt…” Kanske kan vi bli litet bättre på att säga sådant vi tycker, innan det blir för sent? Själv lutar jag åt att själen uppfattar det ändå.
Vi har fått ett nytt modeord också, ”KRÄNKT”, alla är tydligen kränkta. Förr hörde man aldrig talas om detta ord, är det kanske något som importerats eller kommit med alla nya svenskar? Hur som helst, om detta ord tycker jag definitivt inte!

Hemma efter en fantastisk Bokfestival på Nöjesfabriken i Karlstad. Och man kan väl inte säga annat än vi hade tur med vädret, för när man kom ut från bokmässan var det halkigt. Uj, uj, tänkte jag, hur skall detta gå? Jag tänkte att här gäller det att inte följa biskop Wadensjös elfte bud: ”Inga bilar före mig”. Men E 18 var saltad så det var inga problem. Men i natt kom snön…
Det var så trevligt att träffa gamla bekanta, två tjejer från Siljans Måsar var där och Jennyli hade åkt ända från Halmstad. Många andra trevliga människor träffade jag också. Det är så att man får intryck och kunskap med sig hem.
Vykorten som jag hade fått upptryckta med bilder ur mina böcker var efterfrågade. Albert Einstein har jag på skrivbordet och han ber mig hälsa - det känner jag på mig. Annars var det väl bilderna på Higland Cattle och Marja i Myroms härliga bilder som människorna ville ha. Marjas bilder utstrålar glädje, ja hon är verkligen en riktig glädjespridare. På bokmässan hade hon dock att göra, hon målade live när vi hade vår scentid och så hade hon ju fullt upp med att signera Elis i Taserud, som hon gjort massor med fina teckningar i. En och annan ”Rosa” fick hon också signera, då blev det inte med Elis på cykel utan med en kossa förstås.
Kronprinsessan Viktoria vandrade ju i Glaskogen samtidigt som vi hade scentid på bokmässan, men vi fick möjlighet att skicka med böcker till alla kungabarnbarnen. Marja ritade förstås i böckerna till prinsessan Estelle och prins Oscar, till prinsessan Leonore och prins Nicolas samt till prinsarna Alexander och lille prins Gabriel, som ännu inte är döpt.
Ja, det är böcker för prinsar och prinsessor, för förskolor och äldreboenden, dokumenterade berättelser hur kor levde och lever sett ur en kos perspektiv. Gamla Rosa är nu nr 430, med plastnummer i örat och mjölkbilen har blivit en mjölktankbil. Själv skakar jag på huvudet och undrar vart tar tiden vägen?

För en månad sedan var de så fina, nu är det november och lövträden är helt nakna. Dagens ljusa tid blir allt kortare. Vår lanthandlare funderade en gång på varför man egentligen skulle ha november, vore det inte bättre att ha två månader maj i stället?
Kanske är det så att vi skall sätta värde på adventsbelysningarna som snart tänds? Och vi får ju vara glada att det inte blir som i fjol i Stockholm, SNÖ, SNÖ, SNÖ.
Domherrarna har kommit fram och de spår ju snö, enligt bondepraktikan i alla fall. Övriga vinterfåglar har vaknat också likaså de påpassliga skatorna. Jag kommer ihåg grannen som kallade mig ”skata nol i gårn”. Ja, jag hade kanske litet svårt att hålla mig för skratt ibland.
I går kväll satt katten, Tigra, på verandan och spejade. Något var det! Efter ett tag ser jag ett långsmalt djur som sprang genom trädgården. Förmodligen var det en grävling.
Nu har jag undvikit nyheterna och den obskyra granskningen också av kronprinsessan som i verkligheten gör ”allt för Sverige” och bröllopsresan borde ju vara preskriberad vid det här laget. Men som min bror sa, ”du får skicka med en kopia av deklarationen” när jag skulle skicka ko-böcker till kungabarnbarnen.
Jag skulle önska er en trevlig helg, men litet rädd är jag för att jag då låter som en agent, dvs inte menar något med vad jag säger, utan bara vill sälja. Och kallar alla för ”mina vänner” och sedan skäller på dem som inte tycker som jag. Men de har ju fel! Eller hur? 
Astrid Lindgren i Tegnerlunden får bli dagens bild. Trevlig helg!

Den ståndaktiga björken vägrar att acceptera den höst som nu oundvikligen är över oss. Solen tittade fram i morse men drog sig sedan tillbaka och efterlämnade en jämngrå himmel. Det är väl som det skall vara på Allhelgonahelgen, den tid på året vi tänker extra mycket på dem som inte längre finns bland oss.
Jag var till Karlstad och hämtade vykorten med motiv från mina böcker. Vykorten skall jag ha med till Värmlands bokfestival 17 -18 november. Den 17 november var jag inbjuden att vandra med kronprinsessan i Glaskogen också, något jag gärna skulle ha gjort om det inte varit för att Marja och jag skall på bokfestivalen. Marja kommer att gå (eller cykla) mellan Göran Bryntessons och min monter, för Marja har ju målat boken om Elis i Taserud också. Undrar om hon kommer cyklande på Elis gamla cykel?
Elis var ju en historieberättare av Guds nåde. När han kom på cykeln hojtade polisen efter honom att han skulle stanna för det var inget ljus på cykeln. –Ur vägen, skrek Elis, ”det är inga bromsar heller”. Ja, det är mycket man skulle ha, ”en skulle ha ett par vanter också” som Elis sa när det var kallt.
Sedan var jag till Skäggebols gård och hämtade en jättefin tavla på korna och sjön, som Göte Andersson hade målat åt mig. Jag blev också guidad runt om i den fina herrgården. Undervåningen var troligen byggd redan på 1600-talet och sedan var övervåningen påbyggd på 1700-talet någon gång. Jag åkte också färja, riktigt spännande, för den som inte är van.
Tillbaka till Allhelgona och Highland Cattle som numera bara finns på vykorten, men som fattas oss liksom många av våra släktingar och vänner. Lugnet sänker sig och vi tänder ljus för att minnas.
Mina böcker finns på Bokus, Adlibris och Amazon com: www.ingridfredriksson.com