IngridFredriksson

Mellandagar med preliminära bokslut och allt som skall vara i sin ordning innan vi kan säga farväl till 2016… Jag tror jag har blivit litet lat… Men jag har i alla fall undertecknat min delgivning om vite ifall död ved avverkas. Ja, det är fullkomligt sant. Man äger inte sin skog längre. Skogsstyrelsen har bestämt att död ved skall ligga kvar i skogen. Det är bara att följa om man inte skall betala in det vite som man delgivits. Barkborrarna gläds säkert…
Jag är nog inte fullt accepterad av gårdstomten heller. Men i år ställde jag ut en skål med varm risgrynsgröt med smörhåla i på julaftonen. Hade han varit där och ätit? Nja, men det såg ut som han skulle haft näbb… och katten var där och slickade också. Men det är gammal rutin man måste följa att ställa ut gröt till tomten, annars kan han bli vresig och ställa till rackarskap under året. Sånt vågar jag ju inte riskera.
Eftersom jag inte är någon älskare av snö gillar jag den gröna julen. Om man inte vore så lat skulle man ju springa en sväng. Det är bara det att det blir mörkt så fort så jag klarar mig. En promenad i den sparsamma decembersolen hinns i alla fall med. Och här är jul- och nyårskortet jag skickade till mina internationella vänner. God fortsättning på julen och ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar jag er alla.

Återigen har det blivit jul. Och man får väl vara nöjd över att det är det gamla vanliga julstöket, för det är inte alla förunnat. Världen har blivit oroligare. En rädsla som inte fanns förr gör att man ser sig för litet extra åtminstone när man besöker huvudstaden. De beryktade gängen utan fast bostad finns där - om man kollar förstås. Tiggarna finns också överallt, och sina behov gör de där det passar. Oavsett om det är vid Sveavägen där Olof Palme sköts eller ej.
Men traditioner ger trygghet. Jag minns en julafton när decembersolen sken och det var ännu mildare än nu, när mamma fotade pappa, min bror och mig bredvid oxeln därhemma. (Det är några år sedan, för pappa dog när jag var åtta år).
Undrar hur nästa jul blir. Var blir terrorattentaten då? För att de kommer att äga rum och mer frekvent är jag ganska säker på. Vi får hoppas jag har fel…
Jag kan dock glädja mig åt att jag lyckats sortera mina papper och noggrant städat huset. (Ja, kemiskt rent är det väl inte… men nästan). Det blir litet si och så under året, men till jul vill jag ha både rent och ordning. ”Negerjobb” tänkte jag, men så får man inte säga nu för tiden. Jag menar naturligtvis att det var ett stort jobb.
Jag har fått julhälsningar från ”hela världen”. Ja, det var ju en man som kallades så, men det var länge sedan, jag har fått hälsningar från mina medförfattare, av alla religioner, även islam. För en islamist gäller koranen över svensk lag, det är bara så, så att kräva att de skall anpassa sig till svensk lag är att ta i. ”Halva Europa är islamistiskt, det skall bli hela” var en av mina medförfattare övertygad om. Jag hoppas att hon har fel.
Nu skall jag lyssna på julmusik och njuta av tomtar och gran. Nu får det vara helg länge...
Har ni orkat läsa så långt önskar jag EN RIKTIGT GOD JUL och ETT GOTT NYTT 2017.

Då har jag varit till Uppsala också, mitt i julstöket gick det bort en hel vecka med inläsning och resor. Jag tog bussen till Karlstad för det kan ju vara halkigt och bilen kan ju vara nersnöad när man kommer hem i natten. Det var bara det att det var halkigt för bussen också… och rödljus… och massor med trafik… ”Vi får hoppas att tåget är försenat”, sa busschauffören. Det var det inte.
När jag blev avsläppt av bussen var det rödljus för gångare också… Men tåget står inne, litet långt bort bara. Jag började springa och tåget började rulla. Skall man springa efter ett X2000 behöver man nog heta Bolt eller åtminstone ha någon salva på läpparna. Tungt lastad var jag också med handlingar i väskan och julklappsböcker i ryggsäcken.
Jag gick in på stationen och där hade biljett-flickan gott om tid. Hon rekommenderade Bus4you (gamla Säfflebussen) till Örebro och sedan tåg till Stockholm. Roligt med litet nya vägar! Sedan i Stockholm skulle det gå ett tåg till Uppsala efter litet väntan. Men det skulle också gå ett tåg fyra minuter efter att mitt tåg kommit in. Gissa vad jag försökte mig på. Mitt tåg skulle komma in på spår fyra, passande för Uppsala men det var bara det att det var SLs lokaltrafik som gick från spår 19.
Jag hann fram och hade bara trappan upp kvar, (hissen tog för lång tid) ”går nu” stod det på tavlan. Och när jag kommit upp med väskorna hade det gått så jag fick gå tillbaka och vänta på det vanliga tåget. Ibland är inte marginalerna på min sida…
På hemvägen blev jag åksjuk så fort tåget började röra på sig. Jag tål bara inte X2000! Litet åksjuke- tuggummin räddade mig, men jag såg ut som ett lakan i ansiktet och så var jag rädd för att bussen skulle gått när tåget kom till Karlstad. Det hade den inte utan jag kom lyckligt hem! Men jag är litet öm och stel i armar och ben… Fattar inte varför?
PS. Älgarna hade flyttat till Plattan

Ja, det blev lussekatter i år också. Nu gjorde jag efter alla konstens regler och rörde ned smör som jag haft i rumsvärmen i degen. Jag blötlade russinen och löste upp saffranet i litet cognac – inte tvärt om som jag gjorde i fjol. ( Men russin i cognac var faktiskt rätt gott). Jag penslade de färdigstekta katterna med ägg, de jäste upp perfekt. Mjau.
Enda missen (!) i år fick jag se när jag skulle ställa in mjölet jag haft till utbakning – rågsikt! Så hälsosamt har jag inte bakat lussekatter förut! Men det kändes inte på smaken som väl var.
Annars är det som det brukar före jul då jag brukar försöka att hinna med vad jag inte gjort under året - och det är allt en hel del det. Sedan skall jag till Uppsala på etikprövningsnämnd och har några dm handlingar att läsa in. Och så är det momsbokföring… Inte blir det precis ledigt under jul heller. Jag kan fortfarande inte minnas en jul då jag INTE suttit med preliminärt årsbokslut för att veta hur företagen ligger till.
Jag är bara så tacksam att jag får vara frisk, då skall man inte klaga… I januari skall jag ta det litet lugnare och jobba med ”Den tredje boken om consciousness”. I dag fick jag julkort, eller julbrev, från Stanley Krippner, Oakland, soliga Kalifornien. Jag får maila ett julbrev tillbaka – jag hinner väl få det klart före jul. Annars blir det till nästa jul.