Kapade?

Hemresan från San Diego flög jag över berg och gröna cirklar och sedan fyrkanter med en tomt i ena hörnet. Men på 12000 m höjd ser man inte så noga, men vad jag såg var att många åkrar var bruna. Redan skördat?
Städer passerade förbi. Dodge city? Hur kommer det att gå för rostbältet?
I slutet av 2045 har Kalifornien satt som mål att all energi skall vara förnybar och statens sol lovar gott för solenergin och liksom i Sverige skall denna administreras av elbolagen direkt så att ibland köper man, men för det mesta säljer man el. Eon har ju redan gått ut med erbjudanden om solenergianläggningar till kunderna med bidrag och utan extra omkostnader.
I New York gick vi ned för landning, men det vara bara det att just innan vi tog mark gasade piloten på och vi steg igen. Var vi kapade?
Efter ett tag (länge, tyckte jag) ber piloten om ursäkt för att han gjort på ”detta viset”, men det var inte klart att landa i New York. Han fick köra runt ett tag och sedan gå in för landning igen. Sen gick det inte att öppna dörren heller, utan den tid vi haft tillgodo försvann snabbt.
Sedan skulle jag till terminal B och blev invinkad på fel buss. Fick byta fram och tillbaka men så småningom kom jag allt till terminal B. Det brukar ju annars vara rätt enkelt att byta flyg i New York.
Kö, kö, kö, (rent socialistiskt, som en kurskamrat en sa en gång), men så småningom kom jag fram till gate 63. Det var bara det att boardingkortet var utskrivet av United och det dugde inte för det skulle vara av SAS. Jag fick ta en trappa upp... Detta ordnade sig men jag var glad när jag satt på min fönsterplats – Oslo nästa!
Nu har jag varit hemma i 14 dagar, men många tankar är fortfarande kvar "over there".

Midsommar, liv och död

När jag skulle åka till San Diego tar jag bussen till Oslo och får med mig en värmlandstidning. På Gardermoen läser jag att en av vännerna jag brukade skicka vykort till inte fanns mer. Nu har jag tagit avsked av honom i Filipstads kyrka. Och jag måste likt hans dotter fundera, ”hur hann han med allt”?
Helt klart var han en stor människa och en politisk förebild, en person som världen blir fattigare utan. Det var så roligt att träffa folk som kände igen mig ”från mitt tidigare liv” också. En annan påminnelse om hur skört vårt liv är fick jag för några dagar sedan när en glad Clara inte fanns mer.
Nu är det midsommar och naturen är full av liv. Måsungarna hade lämnat boet och föräldrarna var halvvägs till sjön när jag kom hem i går. I dag kom de allt och ville ha frukost.
Annars tänkte jag skriva om den lediga dagen när jag åkte buss ”over there”. Jag skulle ju ta bussen ned till kusten, buss 30 var det. Efter ett tag vänder den och kommer tillbaka förbi hotellet. Jag åker och åker, ser kusten, men hittade inte rätt adress utan till slut går jag av och går ned till kusten.
En mäktig känsla när vågorna kom ända från Hawaii och Kina. Det är litet avstånd där borta… Mäktigt!
När jag skulle åka hem funderade jag på om jag skulle ta bussen tillbaka eller åka vidare. Jag beslöt att åka vidare. Det var inte så klokt, för efter ett tag bar det iväg ut på landsbygden och jag måste fråga. Nej, jag skulle ta buss 30 åt andra hållet för den gick inte runt. Sitter och väntar tills en buss 30 kommer. Nej, säger den äldre chauffören, buss 8 är bättre.
Åker med buss 8 och kommer förbi ett Hyatt hotel. Det såg likadant ut, men låg vid vatten… nej, sa jag, det är inte rätt. Buss 30 igen, men lång väntan för det var ju helg och första buss 30 gick bara en liten bit. Äntligen en ny buss 30. Jag åker och åker. Till slut får jag syn på mormon kyrkan som låg alldeles bredvid mitt hotell. Tänk att man kan bli så glad över en mormon kyrka!
Trevlig midsommar!

Från San Diego till svenska sommaren

Hemma igen i svenska försommaren efter en fantastisk konferens i San Diego. Det var ju meningen att den skulle hållas i Shanghai, men nu blev det till att åka väst istället. Mitt anförande gick bra – om jag nu får säga det själv.
Var på flera möten med Deepak Chopra, som sedan gjorde en avstickare till New York för att återkomma till konferensen igen. Deepak tyckte det var roligt att se mig, (men det är kanske bara är sådant han säger, liksom när de här på FB önskar alla en kalasfin dag). Deepak lät dock mer äkta.
Lakhmir Chavla var nog den som gjorde mest intryck på mig. Ett antal hjärtdöda patienter hade sedan fått en kraftig ökning av EEG-frekvensen till Gammanivå 80 – 100 Hz innan det åter blev 0. Djur uppvisade liknande effekter, så Chavla undrade skämtsamt om det var etiskt försvarbart att döda en råtta.
Sara Knox, svenskfödd jätteduktig amerikansk professor fick jag prata svenska med och sedan kom de trevliga människorna från Alma Nova, som var där och gjorde reportage, men jag var nog den ende svenske konferensdeltagagaren. ”Jag hörde till familjen”, sa Abi, konferensens leading lady, som hjälpte mig att marknadsföra och sälja böcker.
Jag såg inte en enda kvinna med slöja eller någon man med arabiskt utseende i hela San Diego. En professor kommenterade detta med att beklaga Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet. Ja, Sufi gjorde han litet undantag för, men övriga muslimska läror är inte av vår tid, ansåg han.
Jag har nu varit på Science of Consciousness konferenser sedan 2007 och SAND konferenser sedan 2010. Det är på dessa konferenser jag träffar många av mina medförfattare, bl. a. Menas Kafatos medförfattare med Deepak Chopra i deras nya bok ”You are the Universe”.
Kanske måste man åka utanför Europa för att få perspektiv på tillvaron. Våra politiker åker ju världen runt på vår bekostnad. Är de både blinda och döva eller bara rädda för SD?

Syrener good bye - San Diego nästa

Syrenerna doftar försommar liksom liljekonvaljerna och rönnens blommor. Men i dag är det svarta ränder i sjön och svalorna flyger lågt. Själv vill jag flyga betydligt högre när det bär i väg till San Diego. Jag har ju varit på alla Science of Consciousness konferenser sedan 2007, men jag saknar många av mina gamla vänner på talarlistan i år. Jag skall tala på onsdag, Power Pointen ligger på USB men jag borde förstås ha läst på litet mera…
Deepak Chopra kommer med, han talade i sin livesändning om Rupert Spira som har träffat på en meditation på en Science and Nonduality konferens i San Jose. På den meditationen var jag med och imponerades också av Rupert Spira. Världen är bra liten ibland!
Jag kommer att tänka på när jag och min dotter var med på en konferens i Tucson och träffade en av medförfattarna i min bok ,"Mysteries of Consciousness", Amna som är barnläkare och professor i Sudan. Amna var islamist, hon tog avstånd från det extrema men förklarade att halva Europa var islamistiskt och att det skulle bli hela Europa.
"Ja, till Sverige får de gärna komma, bara de anpassar sig", sa min dotter. "Nej, nej, en islamist kan inte anpassa sig, för oss gäller koranen", sa Amna.
Diskussionen tog fart. Jag hade faktiskt tänkt göra något annat den dag jag var ledig efter konferensen… Så kom jag på det, "det finns bara en Gud oavsett vad vi kallar honom, Allah eller något annat sa jag". Alla blev nöjda och frukosten kunde avslutas.
Jo, det var det jag lovat att berätta att det gick bra med benet! Ingen infektion trots två fyra cm stickor varav den ena gick rakt in, den andra parallellt. Vitlöksomslag efter det heta badet gjorde susen.
Dator skall jag ha med men telefonen avstängd, en försäljare ringde en natt var ”over there” och det gick på 100 spänn. I Indien fungerade inte telefonen men FB hade tydligen varit på så det kostade 600:--. Det är inte bara Somaliasamtal som är dyra...
Njut av den underbara svenska försommaren för mig också!

RSS 2.0