Tillbakablickar med skallerormar
Vid årskiftet ser man tillbaka på det gångna året. Vad har jag gjort egentligen? I januari skickade jag manuset som fick namnet "Mysteries of Consciousness Essays on Spacetime, Evolution and Well-Being" till McFarland. - Bra, men för långt, sa förlaget. Så jag fick dela på det i två böcker varav den ena skulle komma ett år efter den första. Den har jag fortfarande inte klar! Jodå, en del var ju klara, andra har tillkommit men jag måste följa upp att de verkligen är på gång! Och det började jag med i går, med ett mail till Gustav Bernroider på universitetet i Salzburg. (Detta får mig att tänka på ett gammalt talesätt: När det blir kväll får den late brått).
Jo, sen har jag ju varit till Arizona på Toward a Science of Consciousness. Jag kan när jag vill höra ljudet av skallerorm, ett ljud som får det att isa till efter ryggraden… Tci tci tci låter det när de viftar på svansen.
I Arizona träffade jag härliga Tonietta Walters, som skulle skriva i "andra" boken - min tredje om consciousness. Jag måste maila och höra hur det går! Jag träffade också Gerard Blommenstein, som jag frågade om han ville skriva ett kapitel.
Så har jag varit på kurs om epigenetik och läckande tarm. Väldigt intressant och viktigt! Sedan kom den härliga sommaren då jag tillbringade några härliga dagar vid sjön, som sommaren till ära också fick hysa Charlotte, "herrskapets" båt.
I oktober åkte jag som enda svensk till Sand - konferensen, i San Jose, söder om San Francisco genom Silicon Valley. Jag klarade mig för jordbävningar också och nu gick jag över Golden Gate bron, förra gången cyklade jag ju. Jag besökte också Saualito, en vacker liten stad "på andra sidan", men Alcatraz passade jag mig för… I stället köpte jag "ta med mat" på Fishermans Wharf och kamperade på stranden. Måsarna knyckte delar av mitt käk och en kavajklädd dam badade i bukten.
På konferensen träffade jag återigen Gerard Blommenstein som hade börjat planera sitt kapitel för min kommande bok. Bra! Träffade också Menas Kafatos, Russell Targ och Edgar Mitchell (som gick på månen). Min poster fick också odelat beröm! Roligt!
Men är detta allt jag gjort under det gångna året????? Visst ja, jag har ju slitit med ett eget manus, som kontrollästs av en snäll professor vid KI, vilken jag träffade i Arizona (efter skallerormen). Sen åkte jag som sagt till USA och sedan blev det inget mer gjort före jul, förutom besök hos landshövdingen och julstädning med flådda knän förstås!
Jag flög till Gardermoen i Oslo och kommer ihåg den norske pilotens budskap "om 10 minutter är vi på bakken". Ner kommer man alltid!
GOTT NYTT ÅR!
Jo, sen har jag ju varit till Arizona på Toward a Science of Consciousness. Jag kan när jag vill höra ljudet av skallerorm, ett ljud som får det att isa till efter ryggraden… Tci tci tci låter det när de viftar på svansen.
I Arizona träffade jag härliga Tonietta Walters, som skulle skriva i "andra" boken - min tredje om consciousness. Jag måste maila och höra hur det går! Jag träffade också Gerard Blommenstein, som jag frågade om han ville skriva ett kapitel.
Så har jag varit på kurs om epigenetik och läckande tarm. Väldigt intressant och viktigt! Sedan kom den härliga sommaren då jag tillbringade några härliga dagar vid sjön, som sommaren till ära också fick hysa Charlotte, "herrskapets" båt.
I oktober åkte jag som enda svensk till Sand - konferensen, i San Jose, söder om San Francisco genom Silicon Valley. Jag klarade mig för jordbävningar också och nu gick jag över Golden Gate bron, förra gången cyklade jag ju. Jag besökte också Saualito, en vacker liten stad "på andra sidan", men Alcatraz passade jag mig för… I stället köpte jag "ta med mat" på Fishermans Wharf och kamperade på stranden. Måsarna knyckte delar av mitt käk och en kavajklädd dam badade i bukten.
På konferensen träffade jag återigen Gerard Blommenstein som hade börjat planera sitt kapitel för min kommande bok. Bra! Träffade också Menas Kafatos, Russell Targ och Edgar Mitchell (som gick på månen). Min poster fick också odelat beröm! Roligt!
Men är detta allt jag gjort under det gångna året????? Visst ja, jag har ju slitit med ett eget manus, som kontrollästs av en snäll professor vid KI, vilken jag träffade i Arizona (efter skallerormen). Sen åkte jag som sagt till USA och sedan blev det inget mer gjort före jul, förutom besök hos landshövdingen och julstädning med flådda knän förstås!
Jag flög till Gardermoen i Oslo och kommer ihåg den norske pilotens budskap "om 10 minutter är vi på bakken". Ner kommer man alltid!
GOTT NYTT ÅR!
GOD JUL önskar hon med röda knän
Rudolf med röda mulen var det, ja… Själv liknar jag väl Rudolfina med röda knän. Jag brukar ju bona köksgolvet till jul. I går kväll skulle jag göra ren det först, men det var liksom inte så enkelt. Beväpnad med rotborste, Ajax och det rengöringsmedel som datasonen rekommenderat skred jag till verket.
Jag skrubbade fyrkant efter fyrkant. Skrapade och skurade… och skrapade och skurade… Tog en sopskyffel fylld med geggamojja och en till. Golvet var större än jag trodde. Jag fick nästan ge upp, torka upp och skölja golvet när klockan slog tolv.
När jag tog av mig byxorna följde skinnet på knäna med men det gjorde inte ont, då…
I dag är jag som sagt Rudolfina med onda och röda knän.
Jag fick hjälp av far i huset också. Han skulle torka köksskåpen. Men hu vad flammigt kylskåpet blev! -- Har du inte Ajax i hinken? Jo, det hade han "och litet grand ur den röda burken".
Den röda burken? Måst vara burken med Vanish, fläckborttagningsmedel! Luckorna blev allt när jag sköljt och torkat efter (i tysthet).
Ja, det var en liten skymt av julstöket det… Det är inte roligt att städa men roligt när det väl är gjort! Fläckborttagningsmedel rekommenderas inte! Locket var inte påskruvat heller utan pulvret ramlade ju ut när jag skulle kolla. Håvar upp det utspillda tillsammans med granbarr. Det är ju jul!
Jag har skickat julhälsningar till Afrika och Australien och fått svar också. Om du till äventyrs orkar läsa ända hit så önskar jag dig en riktigt GOD JUL!
Jag skrubbade fyrkant efter fyrkant. Skrapade och skurade… och skrapade och skurade… Tog en sopskyffel fylld med geggamojja och en till. Golvet var större än jag trodde. Jag fick nästan ge upp, torka upp och skölja golvet när klockan slog tolv.
När jag tog av mig byxorna följde skinnet på knäna med men det gjorde inte ont, då…
I dag är jag som sagt Rudolfina med onda och röda knän.
Jag fick hjälp av far i huset också. Han skulle torka köksskåpen. Men hu vad flammigt kylskåpet blev! -- Har du inte Ajax i hinken? Jo, det hade han "och litet grand ur den röda burken".
Den röda burken? Måst vara burken med Vanish, fläckborttagningsmedel! Luckorna blev allt när jag sköljt och torkat efter (i tysthet).
Ja, det var en liten skymt av julstöket det… Det är inte roligt att städa men roligt när det väl är gjort! Fläckborttagningsmedel rekommenderas inte! Locket var inte påskruvat heller utan pulvret ramlade ju ut när jag skulle kolla. Håvar upp det utspillda tillsammans med granbarr. Det är ju jul!
Jag har skickat julhälsningar till Afrika och Australien och fått svar också. Om du till äventyrs orkar läsa ända hit så önskar jag dig en riktigt GOD JUL!
Ambassadör - från elektronikåtervinnare till författare
Denna vecka har jag som en Ambassadör för kvinnor företagande varit inbjuden till landshövdingen. Trevligt! Nej, vad säger jag! Män (för det är huvudsak män) som upprepar "trevligt" eller "intressant" när man berättar något ger jag inte så mycket för.
Det var i alla fall trevligt att träffa landshövdingen, de kvinnliga ambassadörerna och vår ledare Kerstin, som håller samman ambassadörer från tre län. Likaså vår första värmländska ledare när nu projektet avslutas.
Det var 2008 som projektet startade. Då var jag - sedan 1994 - en av Sveriges första elektronikåtervinnare. Jag fick idén till elektronikåtervinning när jag som landstingsledamot, för att lära mig mer, gick en Mastersutbildning i folkhälsovetenskap.
Under kursen i miljömedicin pratades om nästa stora avfallsproblem, elektroniken, fick jag se min son och hans kamrat tillverka kretskort på spisplattan. Helt plötsligt "ramlade polletten ned", vi hade ju ett problem… Här fanns ju kunnandet. Varför inte göra något åt det? Varför inte i Årjäng.
Efter ett halvårs informationssamlande startade vi upp Return AB, en av de första elektronikåtervinningarna i Sverige. Vi for på mässor och växte … och växte… Upp till 28 anställda var vi.
Men 2006 kom jag av en slump med på en internationell konferens på Hasselbacken i Stockholm. En konferens om medvetande, och sedan var jag såld. Nu är jag bara författare -med världen som arbetsfält.
Året därpå, 2007, hade Toward a Science of Consciousness en konferens i Salzburg i Österrike, där bl. a Karl Pribram höll ett uppskattat föredrag. (Albert Einstein hade en diskussionspartner, David Bohm som i sin tur hade en diskussionspartner Karl Pribram). Jag träffar vetenskapsmän som skriver i mina böcker. Edgar Mitchell som gick på månen. Deepak Chopra skulle skriva förord, men det kom aldrig… Russell Targ, som skrivit i "Aspects of Consciousness" träffade jag nu på konferensen i San Jose. Han är också en av de personer jag skickat julkort till i veckan, det tar ju tid om de skall komma fram över hela världen…
Detta var visst fjolårets internationella julkort…
Det var i alla fall trevligt att träffa landshövdingen, de kvinnliga ambassadörerna och vår ledare Kerstin, som håller samman ambassadörer från tre län. Likaså vår första värmländska ledare när nu projektet avslutas.
Det var 2008 som projektet startade. Då var jag - sedan 1994 - en av Sveriges första elektronikåtervinnare. Jag fick idén till elektronikåtervinning när jag som landstingsledamot, för att lära mig mer, gick en Mastersutbildning i folkhälsovetenskap.
Under kursen i miljömedicin pratades om nästa stora avfallsproblem, elektroniken, fick jag se min son och hans kamrat tillverka kretskort på spisplattan. Helt plötsligt "ramlade polletten ned", vi hade ju ett problem… Här fanns ju kunnandet. Varför inte göra något åt det? Varför inte i Årjäng.
Efter ett halvårs informationssamlande startade vi upp Return AB, en av de första elektronikåtervinningarna i Sverige. Vi for på mässor och växte … och växte… Upp till 28 anställda var vi.
Men 2006 kom jag av en slump med på en internationell konferens på Hasselbacken i Stockholm. En konferens om medvetande, och sedan var jag såld. Nu är jag bara författare -med världen som arbetsfält.
Året därpå, 2007, hade Toward a Science of Consciousness en konferens i Salzburg i Österrike, där bl. a Karl Pribram höll ett uppskattat föredrag. (Albert Einstein hade en diskussionspartner, David Bohm som i sin tur hade en diskussionspartner Karl Pribram). Jag träffar vetenskapsmän som skriver i mina böcker. Edgar Mitchell som gick på månen. Deepak Chopra skulle skriva förord, men det kom aldrig… Russell Targ, som skrivit i "Aspects of Consciousness" träffade jag nu på konferensen i San Jose. Han är också en av de personer jag skickat julkort till i veckan, det tar ju tid om de skall komma fram över hela världen…
Detta var visst fjolårets internationella julkort…
Värmlands minsta konstmuseum - Ett sagorike vid Skassåsbron
Man har inte varit uppe så värst länge innan mörkret börjar sänka sig, ja det har ju egentligen varit mörkt hela dagen. Men vi får tända vårt andra adventsljus. Det lyser i alla fall upp i sinnet. Annars blir vi liksom "låga" när "locket har lagts på". När solen kommer går allt så mycket lättare!
Denna vecka har jag bjudits på ett trevligt julbord hemma i Sillerud. Rökt lax och romsås… Det är frågan om det inte är godare än självaste julskinkan! Sedan har jag och Rosa varit inbjudna till Marja i Myrom. Rosa det är ju min barndoms ko det, gestaltad i en bok som Marja har illustrerat.
"Rosa Lyckans ko", heter den, för mitt barndomshem hette ju Lyckan. Rosa är en sann berättelse om kor från den tid varannan som bodde på landsbygden hade kor till nutid med bara några få procent jordbrukare kvar. Muu…
Marja och David sålde tavlor och så var det lotteri på tre tavlor. En tavla målade Marja under tiden när hon inte signerade Rosa med valfritt motiv. Dan bjöd på köttsoppa med ost och skinksmörgås. Hela skinkan åts upp och kan ni tänka er, brödet var varmt. Jodå, Marja hade varit uppe och bakat samma dag! En sådan energi! Och så tände hon marschaller och eldar litet här och där. Bredvid sparken med ved och den gamla herrcykeln… Ja, det var nästan ett sagorike, bredvid Skassåsbron. Solen sken dagen till ära!
Också David hade jättefina tavlor med litet av fadern Tore Anderssons stuk, tyckte besökare. Tavlan med bladguld blev såld… och tjuren… och våren. Vad folk det var! 250 personer, trodde Dan. Det var roligt och blev stundtals rätt trångt i "VÄRMLANDS MINSTA KONSTMUSEUM".
Denna vecka har jag bjudits på ett trevligt julbord hemma i Sillerud. Rökt lax och romsås… Det är frågan om det inte är godare än självaste julskinkan! Sedan har jag och Rosa varit inbjudna till Marja i Myrom. Rosa det är ju min barndoms ko det, gestaltad i en bok som Marja har illustrerat.
"Rosa Lyckans ko", heter den, för mitt barndomshem hette ju Lyckan. Rosa är en sann berättelse om kor från den tid varannan som bodde på landsbygden hade kor till nutid med bara några få procent jordbrukare kvar. Muu…
Marja och David sålde tavlor och så var det lotteri på tre tavlor. En tavla målade Marja under tiden när hon inte signerade Rosa med valfritt motiv. Dan bjöd på köttsoppa med ost och skinksmörgås. Hela skinkan åts upp och kan ni tänka er, brödet var varmt. Jodå, Marja hade varit uppe och bakat samma dag! En sådan energi! Och så tände hon marschaller och eldar litet här och där. Bredvid sparken med ved och den gamla herrcykeln… Ja, det var nästan ett sagorike, bredvid Skassåsbron. Solen sken dagen till ära!
Också David hade jättefina tavlor med litet av fadern Tore Anderssons stuk, tyckte besökare. Tavlan med bladguld blev såld… och tjuren… och våren. Vad folk det var! 250 personer, trodde Dan. Det var roligt och blev stundtals rätt trångt i "VÄRMLANDS MINSTA KONSTMUSEUM".
