IngridFredriksson

När vi var på hemväg i går möter vi en bil, som var misstänkt lik den sonen har, men det var en hästkärra efter. Litet fundersam blev jag allt. Men nej, det var inga kor i första hagen inte. Men, vad är det för ko som står och tittar ut över sjön, i hagen med alla djur? Henne känner jag inte igen. Jag ringer sonen och frågar.

Nja, du får väl titta efter, sa han. Och så får du gå och prata med den nya, hon är snäll, de två andra går vid skogen. När man släpper ihop djur som inte känner varandra måste de först göra upp om rangordningen och det var de tydligen inte klara med. Lille Skranken, den svarta lilla tjuren - fast även han är ju kastrerad - kom efter mig. Men då kom han i slagsmål med den största av de tre nya. Han blev liggande nere i ett lerigt dike och stångandet fortsatte. Då trodde jag allt att hans sista stund var kommen, men han kom upp igen och fortsatte att gå efter mig. Djuren vet ju att i mina fickor finns det påsar med äppelbitar... Vi lyckades i alla fall få de tre nya samlade och så fick det vara i natt.

På morronen tog jag litet ensilage och gick ned till nykomlingarna, men sedan var de faktiskt uppe mellan de andra djuren för att återigen gå åt skilda håll. Men de anpassar sig nog till det nya sällskapet våra underbara Higland Cattle. Men hur skall det gå när den nya tjuren kommer? Då blir det nog kamp med den ledande av våra två kastrerade tjurar. Det behöver man inte oroa sig för idag, den dagen den sorgen!

Nu är jag lyckligt hemma från en fantastisk konferens i Tucson i Arizona. Jag vaknade kl fyra på morronen när jag startade min resa mot Tucson. Klockan blev 12, lokal tid, (nio timmar efter oss) innan jag väl var framme på hotellrummet, men jag kom i alla fall upp på måndag morron och fick lyssna på Alexander Graurs fantastiska föredrag.

En del minnen kommer man alltid att bära med sig som Susan Blackmores utfall mot Deepak Chopra, som ligger etta på försäljningslistan av böcker i USA. "Detta är inte vetenskap", sa Susan, men Chopra hade tydligen öron som en krokodil och tycktes inte höra detta.

Det var i alla fall varmt och skönt i Tucson - utom en dag när det faktiskt regnade. Tucson har ju annars 350 soldagar om året, så man behöver liksom inte klippa gräset där inte. Men den dagen det regnade på morronen kändes det faktiskt litet kyligt. "Detta rum är det kallaste på hela jorden", sa en deltagare om stora möteslokalen, luftkonditionerad till max.

Uttagsautomaten på hotellet var ur funktion, så jag fick en karta och skulle gå ner till nästa automat och ta ut pengar. På vägen ner ligger en raklång orm, helsvart var den, alltså ingen skallerorm utan troligen en kingsnake, fick jag veta senare.

Jag frågade amerikaner vad de tyckte om valet, men de flesta var inte speciellt intresserade. Att hälsoförsäkringen skulle gå igenom var det ingen som trodde, för det var för starka krafter emot. Menas Kafatos, vars bok jag fick och ett löfte om att han skulle skriva ett kapitel i min bok, bodde i Kalifornien där alla var republikaner. Gemensamt för samtliga var dock att ingen verkade ha något större förtroende för politiker.

Påsk och blåst från Nifelhem, ett ställe mellan eldens och köldens värld – närmare köldens skulle jag tro. Men i morron bitti åker jag från Gardermoen till Arizona. Jag har aldrig flugit från Gardermoen tidigare, men eftersom det var påskdagen och jag inte ville åka på påsklördag så fick det bli Gardermoen den här gången. I morron kväll är jag framme och på måndag morron skall jag lyssna på Alexander Graur.

En svensk professor, som skriver på Consciousness II, en uppföljning till Aspects of Consciousness bad mig hälsa till David Chalmers, som han jobbat tillsammans med 2009, men jag såg inte Chalmers på föredragningslistan, vi får väl se om han dyker upp.

Efter folk och mat är jag ganska trött nu och inte blir jag precis piggare av att familjen föreslår att man skall sätta mig på en buss i Årjäng kl fyra morron bitti!  Då får jag gå upp halv tre – nej, det är inte min melodi, och sedan blir klockan 10 på kvällen, lokal tid i Arizona innan jag är framme men då skiljer det nio timmar, så här hemma är det måndag morron. Alltså innan jag lägger mig kan jag ringa och säga att nu är jag framme.

Okej, väskorna är packade, pappren är med och sedan skall jag ta poster-rullen på ryggen så det ordnar sig säkert. Den 19 april är jag hemma igen för en ny blogg, jag tror inte jag skall vara uppkopplad på telefonen heller, för det brukar bli väldigt dyrt när man kommer hem.

Trevlig fortsättning på helgen önskar jag er alla!

Våren har kommit av sig denna första april utan aprilskämt – ja, jag hörde visst att Eskil Erlandsson, landsbygdsministern, skulle bli ny försvarsminister. Lika bra det, kanske.

Annars ger som sagt vädret övrigt att önska, men det är väldigt passande att sitta inne och deklarera och bokföra, ja jag var ute en liten sväng när vinden tjöt förbi husknutorna medförande ett och annat hagelkorn.

För att bli på bättre humör tar jag nu istället sifferpauser med att titta på programmet  i Tucson. Jag åker ju på nästa söndag och kommer fram på kvällen lokal tid, sedan vill jag vara med på Alexander Graurs inledning på måndag morron. Sedan fortsätter programmet med Deepak Chopra och Susan Blackmore – Susan har ju skrivit ett kapitel i min bok ”Aspects of Consciousness”, som skall komma ut i dagarna. Sedan är det middag med Deepak Chopra, men den har jag inte löst biljett till, jag måste först se hur det blir med jet legen…

Det kommer i alla fall att bli en intensiv vecka med 600 vetenskapsmän och intresserade från hela världen. Men någon sekund skall det väl i alla fall bli över till den härliga poolen! Och inte är jag rädd för regn heller, Tucson har ju 350 soldagar om året och då vore det väl attan om det skulle regna när jag är där!