HÖST i politiken

 

Tigra (Annie) och Sotis (Jimmie) kommer allt bättre överens även om de inte delar sovrum ännu. Värre är det med den riktiga regeringsbildningen, där Annie fortfarande tror på Alliansen och nu skall det tydligen pratas med MP. Carl Bildt twittrade om att var det någon som hade trott att S skulle stödja en Alliansregering var det dags att söka läkare. Inte lätt med sådana vårdköer som vi har!

SD vill man ju inte ta i ens med en l-å-n-g tång. Varför? Naziströtterna skyller vänstern på och ALLA tycks tro på det. För att ta reda på verkligheten hörde jag på partiledarintervjun av Jimmie Åkesson. Där kom det fram att en gång när partiet var nytt hade det kommit med ett gäng som hade bråkat och slagit sönder saker. De hade givetvis omgående fått lämna partiet men ”rötterna” lever fortfarande kvar. Jodå, det har funnits icke rumsrena personer inom SD men det är f.ö. det enda parti som har nolltolerans mot nazism. Det har inget annat parti, för att inte tala om hur det är inom den judehatande islamismen, som har många företrädare inom politiken. Andra partier tar efter SD:s idéer mer och mer. Då är plötsligt åsikterna helt okej.

Vårt land fick ju en icke socialistisk majoritet, skall man inte ta vara på den?  Nej, tydligen inte, i stället stöder man sig på vänsterpartiet kommunisterna, som det hette långt in på 1970-talet. Vice talman blev ju en kvinna som varit med på kommunisttiden. Ett annat problem är islamiseringen av Sverige, som går allt fortare och fortare. Sharialagar tillämpas inom våra domstolar och få gruppvåldtäktsmän får lämna landet. Ramadan skall ju bli en svensk helg anser bl.a. ledande centerpartister.

Nej, då går regeringsförhandlingarna mycket mer vuxet till hemma hos oss. Nykomlingen, Sotis, som ligger på skrivbordet, tycker det är toppen att gå in och ut som han vill och sköter sig exemplariskt, nja, han bet visserligen av laddningskabeln till mobilen men litet svinn får man väl räkna med! Och så blev han först mobbad av Tigra, och om mobbning tycker jag INTE!


Litet mager om bena...

 

Jag är litet mager om bena, tillika om armar och hals… Det är vad jag tänker när jag går förbi Nils Ferlin vid Clara kyrka. Men denna gång var det något som drog mig in i kyrkan, och vad får jag se om inte två änglar på var sin sida om altartavlan.

En dam kom och hälsade och presenterade sig som diakonissa i församlingen. Vi pratade den goda atmosfären i kyrkan och hon hörde att jag var värmländska. Själv var hon från Säffle och hade bott några år i på Carl Ugglas gata i Svaneholm, några km från mitt barndomshem.

Det var nästan som när jag väntade på flyget från Los Angeles till Tucson och en dam pratade högljutt i telefonen på bästa svenska. Det är vid sådana tillfällen man kommer på att världen är allt bra liten ändå. Och så har jag lärt mig att man skall aldrig säga något ofördelaktigt om någon på svenska oavsett var man än är.

Just nu ligger Sotis bakom mig i stolen. Men jag funderar på om han skulle hetat Jimmie i stället. Sotis är en svart kattunge som blir mobbad av husets inbodda Tigra. Men det går bättre och bättre för varje dag. Han är så nyfiken på Tigra, men det är bäst att hålla litet avstånd. Tigra är som Annie, inte att leka med precis, hur gärna man än vill.

RSS 2.0