Nobelpristagaren Luc Montagnier och lilla Estelle

I dag var det premiär på att ta morronkaffet med ut till ljugarbänken. Men det var nog inte riktigt vår för det blåste allt litet kyligt från sjön. Skönt var det i alla fall att börja dagen ute.

Sedan har jag skickat ett e-mail till Nobelpristagaren Luc Montagnier. Jag fick hjälp med översättningen av detta, av min engelsman Richard, för det var specialuttryck och annat. Jag försöker nämligen få någon infektionsläkare till hjälp för att hjälpa en gammal dam som drabbats av en sjukhusinfektion men inte fått en krona i ersättning. ”Hon kunde ju fått infektionen utanför vårdinrättningen”, säger Patientskadenämnden! Jag blir både arg och ledsen. Så mycket prestige det går i sådana saker. Varför inte erkänna att sjukvården kan ha gjort fel och ge henne den ersättning hon borde haft? Hon bor i eget hus som värms upp med olja och får frysa när oljan är slut. En del dagar har hon inte pengar till sjukbesök, medicin och mat. Det är nästan så man skäms i välfärdssverige!

Richard är född engelsman och en fantastisk översättare, jag kan verkligen rekommendera honom. Vi i Sverige är ju ganska raka i språket medan engelsmännen broderar ut det betydligt mera. Därför kan aldrig en svensk översätta till engelska lika bra som en infödd engelsman. Detta är ju något man inte tänker på, men det är väldigt viktigt i affärsbrev och så. richard_lawes@yahoo.se är hans e-mailadress.

I Sverige har vi fått en liten prinsessa också. Först hoppade man högt över namnet – likt Herman Lindkvist – men vid närmare eftertanke var det ju helt logiskt, ett tilltalsnamn som var litet ovanligt och nytt men som Folke Bernadottes fru haft. Och sedan Silvia efter mormor och Ewa efter farmor och Mary efter gudmodern (troligen). Kan det bli lämpligare? Grattis till lilla Estelle!


Deepak Chopra och de andra i Tucson

Nog känns det som våren alltid med strålande sol och fem grader varmt! Visserligen är det för tidigt att bli vår ännu och det blir säkert bakslag på detta men annars börjar man faktiskt tro att man övervintrat.

I dag fick jag ett meddelande att flygtiderna ändrats mellan Houston och Tucson, då tjänar jag mindre än en timme i flygtid på att inte åka till Los Angeles och byta, och den flighten var ju bra mycket billigare…  Men det är ju ett tag kvar till påskdagen, så de kanske hinner ändra igen. Jag vill ju gärna vara med på första passet på morronen när Alexander Graur har sin ”Neuroscience of Music”. Graur kommer från Italien och har skrivit ett kapitel till Consciousness II.  En annan medverkande jag kommer att träffa är Susan Blackmore som skall medverka tillsammans med Deepak Chopra innan middagen på första kvällen. Susan Blackmore är ju medförfattare i ”Aspects of Consciousness: Essays of Physics, Death and the Mind”. Men vilken tid det tar innan den släpps! Det hade ju varit roligt att ha den med i april.

Sedan kommer jag att träffa en annan medförfattare vars kapitel jag har på mitt skrivbord, ”The DNA molekule is Autopoetic, Dynamic, Evolving, and a form of Consciousness. Och ytterligare en: Amna Al Fakani, professor från Sudan, som skall ha sitt kapitel klart innan det bär av till Tucson.


Korkade kärringar, körkort och bankomater

Oh, vad roligt! Jag kom in på min blogg igen! Ja, jag är väl litet dum, för nu har denna blogg legat nere sedan jag fick datorn ominstallerad i augusti. Tänk vad tiden går! Nu börjar faktiskt dagarna bli litet längre och denna helg skall jag till Stockholm på en kurs. Jag får väl hoppas att det inte blir som den gången jag inte hade körkortet med...

När jag kom upp till Centralen skulle jag passa på att ut litet kontanter. Handelsbankens bankomat låg bra till. Det var bara det att knapparna var så tröga så när jag matat in min fyrsiffriga kod var bara två siffror registrerade. Jag försökte igen och igen och vips så var kortet ogiltigt. Vad gör man nu? Jo, jag kunde ju gå in på ett bankkontor och ta ut pengar...  men vänta, jag hade ju iget körkort med mig! Visst ja, det hade min make fått låna för att ta ut ett paket åt mig. Enda gången jag lånat ut min legitimation och så hade det ringt i samma ögonblick och vips så var det glömt. Jag ringer Nordea, men de hade förstås stängt. Det är i alla fall bra med telefonnummer som man kommer ihåg!

Jag fick sova på saken. Morronen därpå ringer jag igen . En trevlig dam svarade. Hon såg ju att det fanns pengar på mitt konto och kortet, som var spärrat, det skulle börja gälla kl 21 på kvällen, och så kunde jag ju gå in på närmaste Nordeakontor och ta ut kontanter. Det skulle gå bra utan legitimation om jag hade någon på mitt Nordeakontor som kände mig!!! Vem skulle det vara i Stockholm??? Men jag kunde i alla fall använda mitt Nordeakort till att handla med. Och så fick det bli!

Kollar för säkerhets skull att körkortet finns med denna gång!

RSS 2.0