Idé och Mål
Mörker, mörker och åter mörker... Men så är ju november snart tillända och adventsljusen skall tändas! Då blir det ljusare. Ljusare blir det också när snön kommer, även om jag precis inte väntar på den.
I lördags var jag som Ambassadör för kvinnors företagande inbjuden att tala på Årjängs Gymnasieskola. Jag skulle prata om ämnet "Våga/se möjligheter till att starta eget företagande i glesbygd" och gjorde detta utifrån egna erfarenheter. Jag berättade hur jag bildat mitt första bolag och anställt mig själv sedan jag gift mig med en entreprenör på den tiden när skatten på egenföretagande kunde uppgå till 102 procent och hur jag som landstingsledamot ville lära mig mer och läste in en mastersutbildning i folkhälsovetenskap.
Under kursen i miljömedicin pratades om elektroniken – vårt nya problemavfall för den är så komplex. Väl hemma fick jag se min son tillverka kretskort på spisen – då ramla polletten ned. Det blev en av Sveriges första elektronikåtervinningar, Return AB i 12 år. Vi for på mässor och vi växte och växte. Ett år skrev jag 28 kontrolluppgifter. I en valrörelse var det en grabb på gymnasieskolan som kunde allt om billjud, men inget om företagande. Inget värre, sa jag. Det kan jag. Så jag bildade ett bolag till. Men det var 50.000kr- bolag och så kom då påbudet att det skulle vara minst 100.000 kr i aktiekapital. Nu är det ju 50.000 igen. Jag fundera och fundera. Var skulle jag få 100.00 från? Men så kom jag på råd. Return hade pengar och köpte 50.000 i andra bolaget. Det andra bolaget köpte nyemissionen i Return, Så vips hade jag två 100.000-bolag utan att det kostat mig fem öre. Hmm, hmm, sa revisorn, som inte var av det kreativa slaget.
Det viktigaste för att starta företag är att ha en idé, att veta vart man vill!
I lördags var jag som Ambassadör för kvinnors företagande inbjuden att tala på Årjängs Gymnasieskola. Jag skulle prata om ämnet "Våga/se möjligheter till att starta eget företagande i glesbygd" och gjorde detta utifrån egna erfarenheter. Jag berättade hur jag bildat mitt första bolag och anställt mig själv sedan jag gift mig med en entreprenör på den tiden när skatten på egenföretagande kunde uppgå till 102 procent och hur jag som landstingsledamot ville lära mig mer och läste in en mastersutbildning i folkhälsovetenskap.
Under kursen i miljömedicin pratades om elektroniken – vårt nya problemavfall för den är så komplex. Väl hemma fick jag se min son tillverka kretskort på spisen – då ramla polletten ned. Det blev en av Sveriges första elektronikåtervinningar, Return AB i 12 år. Vi for på mässor och vi växte och växte. Ett år skrev jag 28 kontrolluppgifter. I en valrörelse var det en grabb på gymnasieskolan som kunde allt om billjud, men inget om företagande. Inget värre, sa jag. Det kan jag. Så jag bildade ett bolag till. Men det var 50.000kr- bolag och så kom då påbudet att det skulle vara minst 100.000 kr i aktiekapital. Nu är det ju 50.000 igen. Jag fundera och fundera. Var skulle jag få 100.00 från? Men så kom jag på råd. Return hade pengar och köpte 50.000 i andra bolaget. Det andra bolaget köpte nyemissionen i Return, Så vips hade jag två 100.000-bolag utan att det kostat mig fem öre. Hmm, hmm, sa revisorn, som inte var av det kreativa slaget.
Det viktigaste för att starta företag är att ha en idé, att veta vart man vill!
Bokässa man minns, "håger" i Sellere
Så har det återigen hänt… Jag skrev en lång blogg om bokmässan i Karlstad och de underbara böcker jag hade med mig hem. Sen skulle jag spara något annat… och vips var hela bloggen borta!!!!!
Vågar jag ringa och fråga min son? Ja, efter tre kvart konstaterar han att bloggen gick inte att hitta. Datorn hade sparat filen en minut efter det var raderat! Ångerknappen försvann för ett tag sedan, annars hade jag ju kunnat ångra raderingen, men nu har min son hjälpt mig att få den tillbaka i alla fall!
Jo, jag har varit på bokmässa i tre dagar i Karlstad. Det var ganska välbesökt, men som någon sa, fanns det nog fler utställare än det fanns bokköpare. Silleruds fina hembygdsbok fick jag med mig, och som Rikard Ohlin sade, borde alla hembygdsföreningar se till att skriva sin bygds historia annars faller det ju i glömska.
Mest glad blev jag kanske över Inga-Britta Sundqvists vegetariska kokbok, en av de böcker jag som författare kunde byta till mig. Alf E. Sjöberg, som jag delade bord med, har varit revisor dessutom har han mediterat sedan 1960. I år hade han en bok som han delade ut till intresserade, en bok om kvantmeditation och yoga. Intressant!
Min granne till höger var Eila Olofsson, som skrivit en ny självbiografisk bok, som jag sträckläste på söndagsmorgonen. Den kan verkligen rekommenderas! Hon berättade om hierarkin i sjukvården, hur hon som gravid undersköterska uppmanats till ett tungt lyft medan sjuksköterskan såg på. Sedan hade hon läst vidare till vårdlärare – en vårdlärare med erfarenhetskunskap!
Grannen till vänster var Elisabeth Jacks Svantesson med boken ”Vinterblommor”, om nålbundna vantar från Dalby i Värmland. En vacker bok om enastående kvinnokraft i glesbygden.
Innan vi skulle gå hem kommer Johannes Westman – fotorealist, och ger mig sin intressanta bok ”Målningarna och tekniken bakom”. En bok utgiven av Votum, förlaget som har fotoböcker och dokumentärer, som ”Kokvinnorna” och ”Hästmannen”. Är det något förlag jag skulle vilja ha som förläggare till boken om min barndoms kor är det just Votum! Det vore något för ”Rosa Lyckans ko”, att den sedan är illustrerad av Marja i Myrom gör ju inte saken sämre!
Vågar jag ringa och fråga min son? Ja, efter tre kvart konstaterar han att bloggen gick inte att hitta. Datorn hade sparat filen en minut efter det var raderat! Ångerknappen försvann för ett tag sedan, annars hade jag ju kunnat ångra raderingen, men nu har min son hjälpt mig att få den tillbaka i alla fall!
Jo, jag har varit på bokmässa i tre dagar i Karlstad. Det var ganska välbesökt, men som någon sa, fanns det nog fler utställare än det fanns bokköpare. Silleruds fina hembygdsbok fick jag med mig, och som Rikard Ohlin sade, borde alla hembygdsföreningar se till att skriva sin bygds historia annars faller det ju i glömska.
Mest glad blev jag kanske över Inga-Britta Sundqvists vegetariska kokbok, en av de böcker jag som författare kunde byta till mig. Alf E. Sjöberg, som jag delade bord med, har varit revisor dessutom har han mediterat sedan 1960. I år hade han en bok som han delade ut till intresserade, en bok om kvantmeditation och yoga. Intressant!
Min granne till höger var Eila Olofsson, som skrivit en ny självbiografisk bok, som jag sträckläste på söndagsmorgonen. Den kan verkligen rekommenderas! Hon berättade om hierarkin i sjukvården, hur hon som gravid undersköterska uppmanats till ett tungt lyft medan sjuksköterskan såg på. Sedan hade hon läst vidare till vårdlärare – en vårdlärare med erfarenhetskunskap!
Grannen till vänster var Elisabeth Jacks Svantesson med boken ”Vinterblommor”, om nålbundna vantar från Dalby i Värmland. En vacker bok om enastående kvinnokraft i glesbygden.
Innan vi skulle gå hem kommer Johannes Westman – fotorealist, och ger mig sin intressanta bok ”Målningarna och tekniken bakom”. En bok utgiven av Votum, förlaget som har fotoböcker och dokumentärer, som ”Kokvinnorna” och ”Hästmannen”. Är det något förlag jag skulle vilja ha som förläggare till boken om min barndoms kor är det just Votum! Det vore något för ”Rosa Lyckans ko”, att den sedan är illustrerad av Marja i Myrom gör ju inte saken sämre!
Biskopens budord
Jag har också ett självupplevt exempel på tankens kraft. Jag hade varit med om en bilolycka – tre holländska turister körde framför mig. Jag brukar ju följa förre biskopens budord : Inga bilar före mig, men det gjorde jag dumt nog inte denna gång. För när de fick se skylten med ”camping” tvärnitade de. Det gjorde jag också, men inte tillräckligt fort. Jag körde alltså in i den bakre bilen. Min bil blev skrot, motorn flyttade sig två decimeter bak, men själv blev jag oskadad, nåja nästan. Jag fick ett litet sår på knät. Såret blev infekterat. Jag fick antibiotika och en allergisk reaktion men infektionen var kvar… Alltnog, jag kunde inte springa – ja, springa och springa, men jag brukar i alla fall röra på mig.
Då kom jag att tänka på elitidrottsmän, de tänker att de tränar och det ger samma effekt som att träna på riktigt. Jag kunde ju i alla fall pröva. Så jag satt i fåtöljen, tänkte att jag tog på mig löparkläderna och stoppuret. Och så ”sprang” jag, tryckte på stoppuret där jag brukade, ”sprang” den invanda vägen, tog av mig löparjackan, tittade på stoppuret, det visade på samma tid det brukar. Drack vatten på det ställe jag har vattenflaskan gömd och sprang hem igen. Puh! Jag blev varm och pulsen steg!
Sprang på detta sätt två dagar i rad. Vet ni vad som händer tredje dagen?
Jo, jag hade träningsvärk för jag brukar inte springa två dagar i följd!
Då kom jag att tänka på elitidrottsmän, de tänker att de tränar och det ger samma effekt som att träna på riktigt. Jag kunde ju i alla fall pröva. Så jag satt i fåtöljen, tänkte att jag tog på mig löparkläderna och stoppuret. Och så ”sprang” jag, tryckte på stoppuret där jag brukade, ”sprang” den invanda vägen, tog av mig löparjackan, tittade på stoppuret, det visade på samma tid det brukar. Drack vatten på det ställe jag har vattenflaskan gömd och sprang hem igen. Puh! Jag blev varm och pulsen steg!
Sprang på detta sätt två dagar i rad. Vet ni vad som händer tredje dagen?
Jo, jag hade träningsvärk för jag brukar inte springa två dagar i följd!
Lukas, Swedenborg och Kafatos
Novembermörkret sänker sig allt tidigare och tidigare. I går var det allhelgonadag och eftersom enav mina mostrar gått bort under året var vi i Mo kyrka. Jag är väl inte så mycket för förändringar, och att Fader Vår var ändrat och församlingen nu skulle läsa den nya versionen passade mig dåligt. Annars brukar jag läsa med i Fader Vår eftersom jag är dålig på att sjunga med i psalmerna.
Men prästen hade ett bibelord, hämtat från Lukas 20:38 där Jesus sade:: "Gud är inte en gud för döda, utan för levande, ty för honom är alla levande". Jag tar detta som intäkt för att medvetandet lämnar kroppen när vi dör. Det finns heller inte så mycket i bibeln eller någon annan religions skrift som talar emot detta.
Jag citerar gärna Emanuel Swedenborg: "Att människan efter döden är i besittning av alla sina sinnen och av varje minne, tanke och känsla som hon åtnjöt i världen och att jon inte lämnar någonting kvar förutom sin jordiska kropp".
Sedan måste vi levande bokföra för momsen och jag jobba vidare med Power Point för ett bra föredrag till måndag och sen på bokmässan i Karlstad 15-18 november. Jag är i alla fall glad för mailen från Eve Isham, Gustav Bernroider och Menas Kafatos, som alla skall vara med i nästa bok om Consciousness!
Men prästen hade ett bibelord, hämtat från Lukas 20:38 där Jesus sade:: "Gud är inte en gud för döda, utan för levande, ty för honom är alla levande". Jag tar detta som intäkt för att medvetandet lämnar kroppen när vi dör. Det finns heller inte så mycket i bibeln eller någon annan religions skrift som talar emot detta.
Jag citerar gärna Emanuel Swedenborg: "Att människan efter döden är i besittning av alla sina sinnen och av varje minne, tanke och känsla som hon åtnjöt i världen och att jon inte lämnar någonting kvar förutom sin jordiska kropp".
Sedan måste vi levande bokföra för momsen och jag jobba vidare med Power Point för ett bra föredrag till måndag och sen på bokmässan i Karlstad 15-18 november. Jag är i alla fall glad för mailen från Eve Isham, Gustav Bernroider och Menas Kafatos, som alla skall vara med i nästa bok om Consciousness!
