IngridFredriksson

I dag har jag varit fullt sysselsatt med att göra ingenting, men ändå fått en hel del uträttat. Dottern kom hem med sin pojkvän och hon hade ordnat euroväxling. Jättebra! Och pojkvännen var en fena på datorer och e-bay, så han hjälpte mig att beställa en New York Rangers tröja, som jag skall ge bort julklapp. Jag hade ju lovat att jag skulle titta efter en sådan tröja i New York, men hittade ingen när jag gick runt mellan femte avenyn och Times Square. Nu är det beställt och kommer om en vecka!
Som ni hör har det blivit en hel del uträttat utan att jag gjort något!
Apropå apostlahästar skall jag berätta när jag gick från hotellet uppför och nedför backar till Market Street och Ferry Building och vidare till Golden Gate bron. Nu hade jag som tur var hittat ecco-sandalerna, men det syntes på dem efteråt att de blev slitna. Vad långt det var! Jag hade ju cyklat en gång tidigare och gruvat mig för hur långt det var och det blev liksom inte kortare av att gå.
Jag kom inte fram till bron förrän klockan var 18, eller 6 pm, då det började skymma och ljusen tändas på bron. Vackert var det i alla fall. Sedan blev det bussar tillbaka till hotellet!
I går skickade jag abstrakten till Toward a Science of Consciousness 2015. Skönt att ha det gjort! Och jag fick det kontrolläst också innan jag skickade iväg det. Tack! Nu får vi se hur det går! Författaren Calleman blev ju refuserad, berättade han i Tucson. Hm…
I dag har det första adventsljuset tänts, men alla ljusstakarna lyser inte och inte ljusslingan heller… De lyste ju när de togs mer… någon måste således sabba dem under sommaren! Det lär vara likadant i hela Europa, fick jag reda på av en väninna. Hittelön utlovas för sommarsabotören!

Ett kraftigt ljussken lyste upp himlen! (Javisst ja, det fanns ju något som hette sol). Men det blev kortvarigt, nu är det lika grått igen. Egentligen har jag inte så mycket emot det milda vädret, jag är liksom ingen vintermänniska och blir det solsken blir det högtryck och kallt vid den här årstiden. Nu tar det ju på vintern, veckorna bara rusar iväg.
Det hindrar ju inte att man kan tänka sol. Som efter konferensen i San Jose när jag åkte tåg tillbaka till San Francisco, genom Silicon Valley… Väl framme gick jag för att ta en taxi till hotellet, jag frågade tjejen i kiosken. - Buss 45, rekommenderade hon. För 65 cent fick jag åka hela vägen till hotellet.
Förresten, i Silicon Valley syns det ju hur bottenplattorna går hop och bildar San Andreas förkastningen, men på de flesta ställen är det överbyggt… Hm… det är ju inte frågan det kommer en jordbävning utan frågan är när den kommer.
Nästa dag gick jag uppför kullarna och nedför desamma till Ferry Building, där Market Street slutar, köpte litet handgjorda smycken och gick in i Ferry Building där jag passade på att ta ut litet pengar, trodde jag. Det var bara det att när jag skulle ta pengarna drogs de in i apparaten igen!
Vad gör man????? En förbipasserande dam skulle hjälpa mig att ringa, men det var samma sak som hemma i Sverige, alltså väntan, väntan och åter väntan. Till slut skulle det ordna sig, så jag fick ta över. Nej, de kunde inget göra, men jag kunde gå till Bank of Amerika.
Väl framme där kunde man inget göra. Jo, jag fick telefonnumret till Nordea, men det fanns ju inget Nordea i San Francisco utan i New York. Ringer dit, men de kunde inget göra…
Telefonkostnaden sedan blir väl förmodligen större än de 200 dollar som apparaten tog…
Tänk vad en sådan bagatell kan förstöra ens goda humör!

Nu känns det allt långt från San Franciscos härliga sol! Men solen finns ju där 10 000 meter upp där molnen ser ut som ett skyddande vaddtäcke över jorden. Och av allt ljus - om man jämför avståndet från USAs öst till västkust kan vi människor bara se några ynka cm… Det finns med andra ord mycket vi inte kan se! Ja, det är sådant jag lärde mig på konferensen!
Och där träffade jag ju bl. a. Russell Targ, som skickade den första uppsatsen till "Aspect of Consciousness" och som jobbat åt CIA med en budget på mellan 20-60 miljoner dollar. Bakgrunden var att USA höll på att hamna på efterkälken och Sovjet satsade stort på detta, de kom ju också före med Sputnik osv. Om detta har jag skrivit i "Det finns ingen död".
Försöken blev för USAs del mycket lyckade, man hade i försöken två fel per 100 000 eller tre fel på miljonen, berättade Russell Targ. På min fråga varför försöken avbröts kom ett något överraskande svar. Skälen var religiösa! USAs ledning frågade sig "var kommer detta ifrån?" Det stod ju ingenting om detta i Bibeln, alltså kom det inte från Gud. Då måste det komma från andra hållet d.v.s. Satan och då blev det stopp! Man måste nog känna till USAs kultur för att förstå sammanhanget!
Ja det var en underbar konferens och nu är jag hemma i det grå Sverige igen. Men vi har haft litet festligt här också: Clarorna, det kvinnliga affärsnätverket har fyllt 10 år och haft kalas med Tina Thörner, Marja i Myrom och duktiga Kyrkeruds-elever som haft modevisning på temat recycling. TACK!
I går var jag med på Julmarknad på Tjolitta. En härlig tillställning! Och där hade jag "Rosa Lyckans Ko" med samt "kisses" köpta i New York, kyssar som inte överför några bakterier alls…

Gick över Golden Gate bron. Allt för ombytets skull, förra gången, 2010, cyklade jag ju. Men det kändes allt mäktigt att komma till brofästet. Ringer datasonen när jag är mitt på bron.
Hotellet hade gjort reklam för Bug Bus, en turistbuss med andra våningen öppen, som det bara var att hoppa på och av var man ville. Nej, jag var nog ingen typisk turist för jag letade rätt på de vanliga bussarna. Frågade busschaufförerna och folk i affärer. Buss 10 var bra, den gick ända till bron och buss 28 likaså. Men det var en bit att gå eller byta bussar till den hållplatsen…
Gick från brofästet på andra sidan bron till hållplatsen, där får jag åka med en Big Bus till Sausalito. Vilken trevlig litet stad! Köper en rosa T-shirt och nyckelringar i en affär. Sitter och njuter vid stranden innan jag tar buss 10 "hem".
Väl hemkommen till hotellet tänkte jag byta till lågklackat, men hittar inte de skorna. Hade jag plockat ut dem ur resväskan innan jag åkte? Gick ut igen, till Fishermans Wharf, Alcatrazfärjan hade stängt för dagen… Men det kvittar… Det är nog inte något uppbyggande att gå i de gamla fångarnas fotspår…
Åker bussar bitvis, kommer "hem" när det börjar skymma för att hitta de lågklackade på golvet under överkastet till sängen… Detta var min lediga dag. I morron bär det iväg till San Jose och konferensen!

Vilken fantastisk konferens! Jag träffade bl. a. Edgar Mitchell, (han som gick på månen), Russel Targ, som skrivit i min första bok, Aspects of Consciousness, och Menas Kafatos, en av medförfattarna i "Mysteries of Consciousness". Vi var deltagare från 26 länder och 35 stater och jag var den enda från Sverige.
Men det bästa med att resa är att komma hem!
Ja, resedagen blev ganska jobbig. Jag gick ju upp kl två - på natten - för att åka nattbussen från Årjäng till Oslo och sedan "flybussen" till Gardermoen. Inga problem med att "droppa" väskan, in genom kontrollen och vänta på SK 455 till Köpenhamn.
I Köpenhamn var planet till San Francisco försenat, avgång 12,25 var framflyttad till 14,50. V-ä-n-t-a-n. En bil lastades också. Kanske man skulle tagit den gamla Mercan med sig…
Lång flygtur, 11 timmar någonting tror jag att det var, men det var mest molnigt. Jag som alltid har fönsterplats men jag fick i alla fall se Golden Gatebrons belysning innan vi skulle landa. Förresten, vill man se det bördiga södra USA skall man mellanlanda i New York och Huston eller Dallas inte Chicago eller direkt till San Francisco.
Framme. Lång kö till inträdet till Amerika. Var allt i sin ordning? Jag hade ju checkat ESTA, men man vet ju aldrig…
Hade flygsällskap med en ung finländare. Gav honom "vistors card", som flygvärdinnan lämnat medan han sov, och tipsade om hur han skulle fylla i.
"Shuttle" till hotellet, men när jag kom fram på kvällen var jag ganska trött. Telefonen var försvunnen, likaså kappan som jag hängt in i garderoben och telefonen som låg som den skulle i väskan nästa morgon. Jag hade nog varit vaken i 28 timmar…
Gissa om sängen kändes skön!