Värmlands minsta konstmuseum - Ett sagorike vid Skassåsbron

Man har inte varit uppe så värst länge innan mörkret börjar sänka sig, ja det har ju egentligen varit mörkt hela dagen. Men vi får tända vårt andra adventsljus. Det lyser i alla fall upp i sinnet. Annars blir vi liksom "låga" när "locket har lagts på". När solen kommer går allt så mycket lättare!
Denna vecka har jag bjudits på ett trevligt julbord hemma i Sillerud. Rökt lax och romsås… Det är frågan om det inte är godare än självaste julskinkan! Sedan har jag och Rosa varit inbjudna till Marja i Myrom. Rosa det är ju min barndoms ko det, gestaltad i en bok som Marja har illustrerat.
"Rosa Lyckans ko", heter den, för mitt barndomshem hette ju Lyckan. Rosa är en sann berättelse om kor från den tid varannan som bodde på landsbygden hade kor till nutid med bara några få procent jordbrukare kvar. Muu…
Marja och David sålde tavlor och så var det lotteri på tre tavlor. En tavla målade Marja under tiden när hon inte signerade Rosa med valfritt motiv. Dan bjöd på köttsoppa med ost och skinksmörgås. Hela skinkan åts upp och kan ni tänka er, brödet var varmt. Jodå, Marja hade varit uppe och bakat samma dag! En sådan energi! Och så tände hon marschaller och eldar litet här och där. Bredvid sparken med ved och den gamla herrcykeln… Ja, det var nästan ett sagorike, bredvid Skassåsbron. Solen sken dagen till ära!
Också David hade jättefina tavlor med litet av fadern Tore Anderssons stuk, tyckte besökare. Tavlan med bladguld blev såld… och tjuren… och våren. Vad folk det var! 250 personer, trodde Dan. Det var roligt och blev stundtals rätt trångt i "VÄRMLANDS MINSTA KONSTMUSEUM".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0