En liten förarglig ruta

I går morse var det en liten förarglig ruta på datorn. För Windows säkerhet, ange namn och lösenord stod det. Jag måste ju detta annars kom jag inte in på mailen ( ja , jag skriver fortfarande mail, trots att jag vet att det heter mejl). Efter mailande i tio års tid var rutan ny för mig.

 

 Plockade fram pappren från Telia och kollade med alla namn och lösenord jag hade. Ingenting hjälpte. Till data-sonen var det upptaget och så skämdes jag litet grand över att inte kunna hantera detta själv. Jag försökte med ”Mina sidor”, men när jag slagit in personnummer och postnummer ”stämde inte dessa med folkbokföringsadressen”. Det gjorde de visst det! Men då skulle jag ”kontakta kundtjänst”.

 

Det var förstås kö, men efter en timme ringde en tjej upp. Hon skulle be någon kollega om hjälp, men han kom aldrig… Ringer upp igen, nu var det en timmes väntetid. Jag knappade in mitt tel. nr. för att Telia skulle ringa upp. Men då säger rösten att det ”var fel tel. nr.” och att jag skulle vänta. Jag hann inte knappa in numret innan det var fel!  Lägger ned luren, medan jag gör något annat. När jag lyssnade av hade jag 127 i turordning, så det blev till att göra något annat igen… 87, 83 ja ja det går framåt tänkte jag. Till slut hade jag tolv. Men sedan hände något konstigt, jag kom aldrig fram.

 

Ringer återigen upp, nu fungerar uppringningen så efter en och halv timma ringer någon upp, men det var inte han jag skulle prata med. Och inte hon eller hon. Den fjärde hjälpte mig tålmodigt, men när jag matat in e-mailadress  var denna upptagen. Känner hur svetten rinner längs ryggen.

 

Tror ja det, det är ju jag själv som har den! Då skulle han ringa någon och så småningom  var inte adressen upptagen längre! Nu fungerade äntligen mailen. Men inga mail hade kommit. Nej, det hade inte tagit emot några mail så länge den lilla förargliga rutan var kvar i datorn.

Tänk vad en liten ruta kan ställa till!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0