IS vår?

Fler än 19 procent, cirka en femtedel av våra nu fler än 10 och en kvarts miljoner svenskar är utlandsfödda. Då är inte deras barn medräknade, en fjärdedel av alla barn i svenska skolor har utlandsfödda föräldrar. Befolkningsökningen har gått fort. När jag skulle skriva att fem procent av svenskarna var

 

det ju plötsligt 500 tusen i stället för 400.

I Sverige lever var femte niondeklassare lever under hedersförtryck.

Nu väntas IS återvändare spä på det ytterligare. Bland dem som rest till Syrien för att tyrannisera, förslava, tortera och mörda kristna, “fel” slags muslimer och andra oskyldiga människor finns svenska medborgare som nu vill komma hem och bli försörjda. Man kan ju alltid säga att man varit ambulansförare eller pizzabagare.

Det skulle ju vara kriminellt att delta i en terrororganisation, som det är i våra grannländer, men planerna på att kriminalisera samröre med terrororganisationer har dragit ut på tiden.  Men i dag, torsdag, fattar regeringen, sex år efter våra grannländer, beslut om ett utkast för Lagrådet att ta ställning till. Lagen är med andra ord långt ifrån klar. Men regeringen nämner ingenting om nästa stora problem. IS-barnen och de effekter som FN:s barnkonvention kommer att leda till. Barn som fått lära sig att skära halsen av ”otrogna”.

Terrorister skall dömas, heter det ju, men av de 150 IS terrorister som återvänt till Sverige har inte en enda dömts. Enligt koranen 9:30 är ”Judar och kristna är perversa, bekämpa dem” och enligt koranen 8:12 ”Terrorisera och halshugg dem som inte enbart tror på koranen”. Detta är de budskap IS levt efter men det anses varken vara rasistiskt eller hot mot folkgrupp.  

Det Sverige jag växte upp i finns inte längre, skriver Jenny Sonesson. Vårt Sverige finns inte längre. Framåt, säger Annie Lööf. Vi har varit naiva, säger statsministern. Vilka vi?

Petter Katt och djurrättsaktivister

 
 
 

Cathedra Petri i Peterskyrkans högkor

Den 22 februari är aposteln Petrus dag. Den helige Aposteln Petrus biskopsstol, firas till minne av Petrus, som då installerades till biskop i Antiokia, en av de första kristna församlingarna. Fram till 1901 fanns Petrus dag med i svenska almanackan och kallades Petrus Cathedra, i utrymmesbristens almanackor förkortat till "Petr. Cath", som i folkmun blev "Peter Katt" eller "Petter Katt".  I gamla tider kallades den 22 februari för ”Petter Katt” och räknades enligt Bondepraktikan som den första vårdagen. En dag då tjälen börjar gå ur jorden och en ny vår anades. Ja, nu har det väl hänt en del sedan tidräknereformen den 17 februari 1753. Omedelbart efter den 17 februari det året följde 1 mars, och vips var alla vårtecken 11 dagar för tidiga. Ett gammalt ordstäv som hänger ihop med Petter Katt är "Petter Katt hade kastat en het sten i sjön", som syftade på att den 22 februari ansågs vara första vårdagen i södra Sverige, när isarna inte längre bar. Det tinade liksom underifrån och även de säkra isarna kunde bli litet osäkra.

Något mer ihågkommen för sitt vårtecken är kanske den 24 februari, Mattias dag. Också Mattias var en av apostlarna, men oftast kallad Matteus. Till skillnad från Petrus, som fått maka på sig för Pia, har Mattias fortfarande sitt namn kvar i almanackan. Och Mattias är ju ett populärt namn! Om Mattias-dagen sa man: "Mattis med sitt långa skägg, lockar barnen utom vägg". Nu hör väl långa skägg till ovanligheterna och det kanske är bra när man tagit reda på vilka djur, kvalster och bakterier som gömmer sig i skägg. Det vore allt något för djurrättsaktivisterna det!

Valentin, smilfinkar, rödstjärtar och jökungar

För mer än 100 år sedan fick min svärfar vykort till ”My Valentine”, när han bodde i Hoboken i New York. Sedan har det tagit bortemot 100 år för Valentin eller Alla Hjärtans Dag att komma över Atlanten och få genomslag Sverige.

En del tar längre tid än annat… Tiggarna kom ganska snabbt och islamiseringen går ju ännu fortare. Hederslagar har blivit en realitet att räkna med i våra domstolar och entreprenörerna som tog dieseltjuven riskerar nu själv fängelse.

För 15 -20 år sedan när jag först började resa till Uppsala på sammanträden var det studentstaden jag återsåg med andakt. Jag mindes Tempo, som var nybyggt när jag var ung, en vit vägg med stora hål. Nu är det ju Åhléns, en rostfri tvättmaskinstrumma i stället, på kullerstenarna bredvid de gamla fina byggnaderna.

De kvinnliga Uppsalaborna bär numera huckle och andelen som är trygga med att gå ut har minskat från 45 procent år 2013 till 19 procent år 2017.

Nej, detta blev ju bara klagomål när det finns så mycket roligt att skriva om, som att det snart är vår och regeringens ornitologiska bestånd har utökats med smilfinkar, rödstjärtar och jökungar, som  Stina Opdeweegh Lundström skrev. Väntar med spänning på fågelsången!


JÖKvals utan verkstad

Om man säger en sak och gör en annan är man INTE trovärdig. Centerns och Liberalernas JÖKvals uppskattades heller inte av väljarna. Men det hjälper ju inte, nu kommer vi att bli ännu fler ”svenskar”. Det var ju kravet för att inte rösta rött till Löfven som statsminister, + en massa utredningar förstås.

Var fjärde skolelev har utlandsfödda föräldrar. Barnmorskor är ett bristyrke. Omskurna flickor lider och kan inte kissa utan kateter. Centern, som tidigare var ett rejält landsbygdsparti håller på att byta bort sitt väljarstöd till batikhäxor och kvinnor i storstad.  

Ibland måste man få unna sig lyxen att hänge sig åt låga känslor. Som skadeglädje. Detta är en av mina svagheter, jag kan inte låta bli att skratta åt teckningar från Mäki eller Janders eller Strokirk. Likaså var det med Liberalernas väljarstöd på 2,7 procent.

Men vi har nu en regering som inte har stöd bland svenska folket. Skjutningar, mord, knivskärningar, rån, våldtäkter, fortsätter att öka. Snart blir vi så vana att vi inte bryr oss om det inte gäller oss själva förstås. Läste om en knivskärning på lokaltåget Sthlm – Uppsala. ”Strömsundsgänget” hade för ju för avsikt att spränga Mall of Scandinavia, gallerian i Solna, och hela T-centralen. Man får vara väldigt tacksam mot Säpo som har stoppat detta och hoppas att T-centralen är kvar nästa gång man kommer till Stockholm. Om nu tågen överhuvudtaget har någon räls kvar att gå på.

 

”Vi skall givetvis åtgärda detta, det behövs fler poliser, det var den förra regeringens fel”. Munvädret är det minsann inget fel på, men fagra löften, saft och bullar räcker inte, nu behövs det VERKSTAD också!


Östra Silen och mammas sista andetag

 

Storsjön fick allt lägga sig till slut, men först i kylan natt till onsdag. Bilden är från i tisdags.

Nu var det plötsligt februari, februari som är en kort månad och det blir ljusare och ljusare. Men i dag är det precis samma vinter och snöoväder som det var under mammas sista vecka för nästan exakt 13 år sedan.

Jag kände på mig att vi skulle hälsa på mamma sista helgen, tillsammans med datasonen, för honom gillade hon skarpt. Min bror ringde sent en kväll i början på veckan, han hade sagt god natt till mamma för att gå ut till sig, men då sparkade hon så konstigt och var plötsligt inte längre kontaktbar.

Jag packade ihop mina saker på mitt hyrda rum, vi skulle ju ha landstingsgrupp på morronen så jag var i Karlstad och var före mamma på CSK när ambulansen kom in. En kraftig stroke, det klarar hon inte, sa en kvinnlig läkare uppriktigt, och kramade mig medan andra pratade runt. Mamma fick morfin som inte förkortar livet, men väl döendet som skede, har jag lärt mig.

På nätterna vilade jag på två stolar. Klockan fyra på natten ser jag tre änglar stå i hörnet på rummet. De såg så gammaldags ut, som från tiden för hennes födelse… De spred frid och ett stort lugn i rummet.

Jag måste ha slumrat till men vaknade när mamma slutade andas. Väntade på nästa andetag, men det kom inget mera… En sköterska kom in och frågade ”brukar hon göra så långa andningsuppehåll”?

Detta intresserar väl ingen men tankarna kom i mitt huvud nu när en moster fått en stroke. Just som jag skulle ringa till henne efter skidorna på TV, ringer min bror och talar om att hon var i Karlstad. Och då kommer minnena förstås tillbaka…


RSS 2.0