Vila i frid på NK
När jag kom från Uppsala för mellanlandning i Kungliga Hufvudstaden gick jag från Åhlens och Sergelgången mot NK. Skomakaren på Åhlens har ju slagit i sin sista nubb och det var just akutskomakare jag var ute efter. Mina älskade sandaler behövde lagas nu igen. ”Du får ordna begravning när du kommer hem, de är helt slut sa han”.
Vila i frid, tänkte jag och gick vidare till City Lodge. På Birka, där jag brukar bo, fanns det inga enkelrum den natten utan jag hade fått säng i ett delat tjejrum på City Lodge. Men när jag frågade hade de i alla fall ett enkelrum med dusch och toa i korridoren. Det fick staten bjuda på! Annars försöker jag att bo så billigt det bara går när någon annan skall betala. Ja, jag vet att det inte gör någon skillnad i det stora hela, men för mig känns det etiskt riktigt.
Klockan två kom någon in i rummet bredvid och sedan började snacket. På arabiska. Det avslutades med en psalm vid femdraget. Psalmen lät riktigt vacker, men det var nog inte min Gud utan Allah som prisades…
Det var litet skillnad när jag satt i dåvarande Skogsvårdsstyrelsen då tågbiljetter första klass var beställda. Jag kommer ihåg när jag delade kupé med Vikingarna till Stockholm, Christer nynnade på en låt och undrade hur den gick. Jag kommer också ihåg min tid i Försäkringskassan.
På ett sammanträde i Etikprövningsnämnden, då man talade om människor som missbrukade sin makt kunde jag inte låta bli att berätta om hur det var i Försäkringskassan med Anna Hedborg som generaldirektör. Då var det minsann vin till maten och konjak till kaffet.
”Anna Hedborg är min syster” sade mannen bredvid.
Så kan det gå när inte haspen är på.
