Ringaren i Visby och skyddsvärda individer

 

I går följde jag en hjälpsam granne till sista vilan. Nu är det ytterligare en granne som inte finns mer. Prästen talade om det korta människolivet. Framtiden verkar kanske lång då man är ung men ett människoliv går fort så det gäller verkligen att ta vara på varje dag.

I dag var det en sådan dag som jag skulle ta vara på. Datasonen hade dock inte lämnat in sin företagsdeklaration! Och jag som är allergisk mot deklarationer vid den här tiden på året! Nu blev det i alla fall gjort och allergin gick över utan allergimedicin. Det var ju trevligt att få besök.

På TV hörde jag abortgränsen nämnas. När jag läste etik i början på 1990-talet talade professorn om sina erfarenheter av sena aborter. Som ung sköterskeelev hade hon varit med under en abort där ett  barn med gripreflexer föddes fram. Det placerades i kylskåp. Hon hade gått och kikat i kylskåpet sedan, men gripreflexerna var kvar. Chefsjuksköterskan var barsk. Så kommer vaktmästaren, lägger barnet i en gråpåse och vrider om.

Jag mådde fruktansvärt illa! Jag hade reagerat, oavsett om det kostat mig min plats på sköterskeskolan! Detta är en historia det heller inte går att glömma men förmodligen var detta rutin bland dåtidens aborter.

Sedan 1975 har vi en lagstiftning som ger den gravida kvinnan rätt att själv bestämma om hon vill ha abort eller ej. Efter vecka 18 – 22 skall Socialstyrelsens tillstånd ges. Alltfler för tidigt födda barn kan numera räddas och gränsen för detta tangerar nu gränsen för abort, därför bör lagstiftningen revideras i Sverige som den har gjorts i fler andra länder. 10 – 12 veckor borde vara en ”säker” gräns.

”Kvinna och foster är två skyddsvärda individer”, lärde jag mig på etikutbildningen därför ryser jag fortfarande när jag hör kvinnor skrika om fri abort (oavsett tidpunkt) och rätten till sin egen kropp!

Jag avrundar med att Silleruds kyrkklockor, som i går ringde till vila, låter vackrare än de i Visby stift och att måsarna fortfarande kommer och tigger hembränt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0