Kränkt novembersol

Kortvarig och blek är novembersolen, men det lättar ändå upp när den kommer fram. Nu har det blivit halt på grusvägen så jag kan inte pigga upp mig med endorfin heller. Men det är ju rätt skönt att vara lat… Jag behövde förstås springa ifrån min migrän, men det får bli när jag inte riskerar att stå på öronen.
Jag var på en begravning i går efter en man som gått i varannandagsskola och lediga dagar hade han kört med häst i skogen. Han var född i Sillerud och begravdes i Sillerud. En verklig arbetsmänniska hade han varit men kroppen hade förstås tagit stryk. Glimten i ögat hade dock aldrig slocknat.
Prästen talade om ord som aldrig blivit sagda, så är det för alla, det är så mycket man skulle ha sagt men som man bara tänkt. Det är många sörjande som med dåligt samvete tänker på sådana saker –”om jag bara hade sagt…” Kanske kan vi bli litet bättre på att säga sådant vi tycker, innan det blir för sent? Själv lutar jag åt att själen uppfattar det ändå.
Vi har fått ett nytt modeord också, ”KRÄNKT”, alla är tydligen kränkta. Förr hörde man aldrig talas om detta ord, är det kanske något som importerats eller kommit med alla nya svenskar? Hur som helst, om detta ord tycker jag definitivt inte!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0