Den ståndaktiga björken

Den ståndaktiga björken vägrar att acceptera den höst som nu oundvikligen är över oss. Solen tittade fram i morse men drog sig sedan tillbaka och efterlämnade en jämngrå himmel. Det är väl som det skall vara på Allhelgonahelgen, den tid på året vi tänker extra mycket på dem som inte längre finns bland oss.
Jag var till Karlstad och hämtade vykorten med motiv från mina böcker. Vykorten skall jag ha med till Värmlands bokfestival 17 -18 november. Den 17 november var jag inbjuden att vandra med kronprinsessan i Glaskogen också, något jag gärna skulle ha gjort om det inte varit för att Marja och jag skall på bokfestivalen. Marja kommer att gå (eller cykla) mellan Göran Bryntessons och min monter, för Marja har ju målat boken om Elis i Taserud också. Undrar om hon kommer cyklande på Elis gamla cykel?
Elis var ju en historieberättare av Guds nåde. När han kom på cykeln hojtade polisen efter honom att han skulle stanna för det var inget ljus på cykeln. –Ur vägen, skrek Elis, ”det är inga bromsar heller”. Ja, det är mycket man skulle ha, ”en skulle ha ett par vanter också” som Elis sa när det var kallt.
Sedan var jag till Skäggebols gård och hämtade en jättefin tavla på korna och sjön, som Göte Andersson hade målat åt mig. Jag blev också guidad runt om i den fina herrgården. Undervåningen var troligen byggd redan på 1600-talet och sedan var övervåningen påbyggd på 1700-talet någon gång. Jag åkte också färja, riktigt spännande, för den som inte är van.
Tillbaka till Allhelgona och Highland Cattle som numera bara finns på vykorten, men som fattas oss liksom många av våra släktingar och vänner. Lugnet sänker sig och vi tänder ljus för att minnas.
Mina böcker finns på Bokus, Adlibris och Amazon com: www.ingridfredriksson.com

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0