Blir det några barn i år?
Så var det vår igen. Under helgen kom det strävsamma måsparet för tredje året i rad. De bygger sitt bo på taket, där en gren först blåst ned. Första året var det ett barnlöst äktenskap, men i fjol fick de tre ungar som sedan de kläckts eter 25 dagars ruvning, hoppade ned och lockades över hygget till sjön.
Föräldrarna hyr bed and breakfast. Varje morgon är jag nämligen ute med smörgås åt dem, den tycks smaka bra. Själv skall jag försöka arkivera kvarvarande deklarationspapper… Ja, jag kör med allting överst… men nu skall jag försöka få litet ordning i alla fall.
I dag har jag varit till Arkitektkopia och fått min poster kopierad. Efter många påpekanden (från en besvärlig kund) blev den äntligen bra. Och så är det ju litet skillnad på priser mot Stockholm där jag förut brukade kopiera.
Ja, jag fick ju ett kvitto från ABA kopiering som jag råkade förväxla med resekvittot i Indien. Det var nog inte så konstigt att många människor försökte läsa och få någon klarhet i vad det stod. Jag kom i alla fall till Raja Ki Mandi och kom med ett tåg tillbaka till New Delhi. Jag blev t. o. m bjuden på frukost av en vänlig medpassagerare, som hade sitt pannkakspaket med sig… Men ”Madam” tackade oartigt nej, och det tror jag vaktmästarna i magen uppskattade. Ja, tåget gick ju inte ända fram till New Delhi utan jag fick gå av en station före allt medan taxichaufförerna slogs om mitt bagage…
Det är nog litet lugnare i USA!
Föräldrarna hyr bed and breakfast. Varje morgon är jag nämligen ute med smörgås åt dem, den tycks smaka bra. Själv skall jag försöka arkivera kvarvarande deklarationspapper… Ja, jag kör med allting överst… men nu skall jag försöka få litet ordning i alla fall.
I dag har jag varit till Arkitektkopia och fått min poster kopierad. Efter många påpekanden (från en besvärlig kund) blev den äntligen bra. Och så är det ju litet skillnad på priser mot Stockholm där jag förut brukade kopiera.
Ja, jag fick ju ett kvitto från ABA kopiering som jag råkade förväxla med resekvittot i Indien. Det var nog inte så konstigt att många människor försökte läsa och få någon klarhet i vad det stod. Jag kom i alla fall till Raja Ki Mandi och kom med ett tåg tillbaka till New Delhi. Jag blev t. o. m bjuden på frukost av en vänlig medpassagerare, som hade sitt pannkakspaket med sig… Men ”Madam” tackade oartigt nej, och det tror jag vaktmästarna i magen uppskattade. Ja, tåget gick ju inte ända fram till New Delhi utan jag fick gå av en station före allt medan taxichaufförerna slogs om mitt bagage…
Det är nog litet lugnare i USA!
Kommentarer
Trackback
