En medveten spricka i kristallen

I denna november med dagar som är tre timmar för korta på morronen och sex timmar på kvällen skulle jag inte vilja göra någonting annat än att sammanställa alla fantastiska artiklar jag fått till "Essays on Consciousness", men det går ju inte för sig, för så mycket annat kommer emellan. Så har jag återigen matat in ett femtiotal verifikationer i bokföringen, ja jag konterade dem i går kväll efter att ha matat in ett antal verifikationer förut. Det är dags för moms och arbetsgivaravgifter igen.

Och sedan lackar det mot jul, då brukar jag "städa". Ja, jag brukar sortera upp alla papper och handlingar jag har på kontoret - och det är en hel del det. Men jag börjar inte än...

I natt var det 75 år sedan kristallnatten, då judeförföljelsen tog fart i Tyskland utan att vanligt folk reagerade.
Förintelsen är ordet/benämningen för de tyska nazisternas mördande av 6 miljoner judar.

"Nazisterna inledde förföljelsen av judar 1933 men massmorden begicks sedan medan Andra Världskriget ägde rum. Det tog tyskarna och deras medbrottslingar fyra och ett halvt år att mörda 6 miljoner judar. De var mest effektiva från april till november 1942 - 250 dagar när de mördade ca 2,5 miljoner judar. De slutade bara när de allierade trupperna så småningom besegrade dem.

Det fanns ingenstans att fly. De nöjde sig inte bara med att förstöra judiska samhällen, utan letade fram varje jude som gömt sig. Brottet att vara jude var så stort att var och en var tvungen att dö.

De flesta av Europas judar var döda 1945. En civilisation som hade blomstrat under nästan 2000 år fanns inte mer. De överlevande, traumatiserade, utmärglade, plockade ihop det som fanns kvar av sina liv och rester av deras mänsklighet och byggde åter upp livet".

(citat från Yad Vashems hemsida)

Sverigedemokraterna anklagas för att vara nazister men i sanningens namn måste sägas att

"Partiet förespråkar en israelvänlig politik och stödjer Israels sak".
Liksom när kristdemokraterna eller Ny Demokrati var nya motarbetas de dock. Kanske befogat, kanske inte. Många syrier har det fruktansvärt svårt och de som kommit skall givetvis integreras så gott det går, men kan Sverige ta hand om hela Syriens befolkning? Och resten av Afrika eller mellanöstern? Är det då inte bättre att försöka hjälpa så många som möjligt på närmare håll? Kan sveriges befolkning tredubblas med samma standard som nu? Eller är man rasist bara för att man undrar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0