Granångest och Indienoro

Tomtarna, änglarna, adventsljusstakarna och julstjärnorna, alltsammans har plockats bort och får nu vila tills nästa gång det är dags. Så även julbonaderna, de gamla tomtarna på rad, liksom de gröna och blå kulorna i enriset både på trappan och i hallen. Kort sagt, jag har av-julat.
Nåja, inte riktigt, för julgranen har jag kvar. Den var så välväxt och så har den inte tappat ett enda barr så jag har bara inte orkat slänga ut den. Det kanske går litet lättare när ”vår”solen kommer, förhoppningsvis någon dag i veckan.
Annars känner jag att jag har jobbat hela julen och i dag känner jag mig f-r-i! En härlig känsla faktiskt! Nu väntar jag bara svar på en del e-mail. Ja, nu har jag lärt mig att skriva e-mail för vanliga mail betyder ju ”brev” på engelska. Ni vet såna där man skickar iväg och så tar det en vecka innan de kommer fram.
Litet orolig blir jag dock över oroligheterna i Indien. Jag skall ju landa i New Delhi… Tågen till Agra är väl säkrare än bussarna och som gammal kärring är man väl säkrare än som ung flicka? Men hur är det med hårfärgen? Kanske måste skyla min blonda kalufs med ett huckle. Och hur är det med klädseln? Väcker man uppmärksamhet i västerländska kläder? Kanske är det som i Egypten att man måste ta något stort på sig så att inte formerna syns? Till slut blev jag så trött på detta så sista dagen tog jag på mig en vanlig jumper och kavaj. Inte minst medresenärerna tittade…

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0