En proteinmolekyl=10.000 vattenmolekyler
Oj, timmarna bara rusar i väg när man sitter framför datorn. Nu är det inte bara papper jag måste leta efter på mitt pappersfyllda kontor, nej nu är det artiklar som jag har sett på internet men inte sparat. Jag hade alltså hittat en artikel om att en del personer som fått ett nytt hjärta transplanterat fick problem efter tre - fyra år, medan andra levde bekymmersfritt hela livet. Vad beror detta på?
Annars har det gått rätt bra med skrivandet, det har ju varit lämpligt väder för att skriva denna vecka också. Nu kanske det "regnar av sig" så att det blir torrt och vackert till midsommar får vi hoppas.
Jag håller som sagt på med en uppföljning till Amna Alfakinis uppsats om hjärtat och att hjärtat "har en egen hjärna". Och nu har jag lyckats väva det samman med Nobelpristagaren Luc Montagnier och Jaques Beneviste också.
Sedan såg jag på TV hur någon fick bioresonansterapi mot allergier( det är ju så mycket pollen i år), vänta, det var ju den tyske biofysikern Fritz Albert Popp, som kommit på detta - han hade också forskat på cellkommunikation och tillhört Luc Montagniers forskarkompisar.
Resonanser, frekvenser och fält... Det är något med detta...liksom med vattenmolekyler i levande varelser. Visste ni förresten att det i en genomsnittlig cell går en proteinmolekyl på 10.000 vattenmolekyler? Jag börjar tro att det är alltmer vi inte vet om den värld vi inte kan se...
Karl Pribram nämns också i "Det holografiska hjärtat". Jätteintressant, samma namn kommer igen och igen... Slumpen är ingen tillfällighet!
