Tre kilo bokmanus till USA

I går skickade jag  Essays on the Aspects of Consciousness till förläggaren  McFarland i Nord Carolina.

Men först tog jag hela datorn med och åkte till datasonen. Han skulle kolla att det inte fanns något virus i min dator först och sedan kopiera över det hela till ett memory stick, USB minne. De ville ju både ha manuskriptet utskrivet samt på ett minne. Först åkte jag till vår lanthandel – där prästen Kerstin Segerberg senast sågs – och köpte frimärken. De hade bara sexkronors, så det blev ganska många med katter på.

 

Vikten på det hela blev tre kilo. Vadderade kuvert hade jag, och jag packade det med knappt två kilo i det stora och knappt ett kilo i det lilla. Följebrev, innehållsförteckning, alla uppsatserna, illustrationerna med förteckning och sedan skickade jag med de olika författarnas adresser samt Susan Blackmores illustration ”the tunnel of leaves” samt Hans Arnolds illustrationer, bl a av Einstein som ängel, men på detta skrev jag för säkerhets skull att det inte hörde till manuskriptet.

 

Sen åkte jag och lämnade det på lanthandeln i Långserud f.v.b. over there. Men vad jag blev trött! Ett och ett halvt års arbete var plötsligt klart! Lite stolt är jag allt över vilka medförfattare jag har!

 

Einstein hade en diskussionspartner, David Bohm som i sin tur hade en diskussionspartner Karl Pribram, som jag träffat fler gånger och som jag har ett foto av i den kommande boken. Många av författarna har också hänvisat till Karl Pribram.

 

Edgar Mitchell, han som gick på månen, fick jag plocka bort för hans artikel hade varit publicerad tidigare, men jag har en imponerande skara av medverkande. Eller vad sägs om Prof. Elisabeth Raucher, Russel Targ (CIA och Remote Viewing), Jens Tellefsen, professor KTH, James Beichler, professor, Göran Grip, läkare och författare, prof. Susan Blackmore och Anthony Freeman, kända författare från England, prof. William Braud, prof. Richard Amoroso, prof. Amit Goswami, företagsledaren Dag Landvik samt prof. Jean Burns?

 

På hemvägen stannade jag åter bilen, gick ut och tittade i älven vid Tjolitta och på andra ställen där Kerstin möjligen kunde ha åkt av. Jag fann ingenting. Var finns Kerstin?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0