Tack Kerstin Segerberg!

Sonen som är bonde ringde för en stund sedan från platsen där Kerstin Segerbergs bil står. Han hade fått i uppdrag att ploga vägen för den som skulle ploga där hade klarat två km, sedan var det stopp. Nu var det utryckning med spetsplog som gällde. Och nu var de alltså framme vid bilen, som stod på en väg vid en sjö på ena sidan och ett berg på den andra.

 

-Var det inte så hon sa? frågar sonen. Jodå, det stämmer, sjö på ena sidan och berg på den andra. Och så hade hon kört rakt när hon skulle svänga av. Men enligt Anna-Lena, mediet, hade det varit ljust också.

 

Nu hade ju Kerstins liv flytt innan hon blev saknad. Vi tycker ju att det låter hemskt om hon frös ihjäl, men hon kunde ju också ha drabbats av någon sjukdom. Första gången jag pratade med Anna-Lena,  talade hon om ett tryck över bröstet.

 

Vi kommer säkert att få reda på dödsorsaken så småningom. Tills vidare kan vi bara känna tacksamhet för Kerstin och vad hon betytt för bygden. Vi måste också acceptera sättet hon dog på. Hon fick sluta sitt liv mitt i sin livsgärning och sittande i sin kära bil, bilen som hon vunnit. Det var nog så hon ville ha det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0