Språkförbistring
Oj, vad veckorna går! Och ingen dag är den andra lik. I torsdags hade jag födelsedagskalas för dottern och i går ringde grannfrun och var dålig. Hon hade varit på vårdcentralen dagen innan och fått medicin för urinvägsinfektion, hon brukar normalt inte bli så dålig av det. Men i går hade hon frossa och ont i kroppen samt kräkningar och diarré. Hon hade precis samma symptom nu som för några månader sedan då jag också ringde efter ambulans och hon blev inlagd i en vecka. Jag ringde ambulansen och fick tala med rådgivningen – en människa som pratade skånska. Jag fattade inte vad hon sade annat än att hon skulle skicka en ambulans.
Ambulansflickorna visste inte om de skulle åka till Arvika eller Karlstad. Nu blev det tydligen Karlstad där de har en infektionsavdelning. Grannen hade bakterier i blodet och höll på att få blodförgiftning.
En av hennes söner var hemma och hade försökt ringa ambulansen dagen innan men ingen hade kommit. Var det språkförbistring – eller? Som värmlänning tycker man nog att det vore bra om rådgivningen för Värmland pratade svenska eller ännu bättre - värmländska.
